tisdag 28 februari 2017

Leasa elbil eller köra slut på den bensinare vi har?

Idag lämnade jag återigen in vår gamla bil på reparation. Denna bil börjar kosta mycket pengar för att hållas rullande. Och nu står jag i valet och kvalet inför att byta bil eller köra slut på den vi har. Att köpa en ny bil är inget alternativ, vare sig den är helt ny eller begagnad, det är inget vi prioriterar just nu. Som nästa bil vill jag dessutom ha en eldriven och jag vill då vänta ett par år till med bilköp tills tekniken ytterligare har gått framåt. Ett alternativ skulle ju vara att leasa istället. Slår jag ut vad vår bil kostar idag, så skulle det bli billigare att leasa en elbil. Tyvärr går dessa (i vår prisklass) inte tillräckligt långt för att jag ska klara mig på en rent eldriven bil. Som pendlarbil skulle det fungera alldeles utmärkt, men för sommarens utflykter räcker inte laddningen till de sträckor vi kommer att vilja köra. Inte utan att ha planerat färdsträckan in i minsta detalj, eventuella avstickare lär det inte bli tal om. Planlösa utflykter och spontanitet är inget jag vill offra, men väntar jag ett par år behöver jag kanske inte det heller.
Jag funderar även på hur klimatsmart det verkligen är att byta bil, även om det skulle vara till en 100% eldriven. Borde jag inte bara köra slut på den jag redan har innan jag skaffar en ny? Visst kan jag sälja den till någon annan som kan köra den "tills döden skiljer dem åt" (för att citera min gode vän tekniknörden och tillika miljökämpen), men jag vet inte jag. Hen förutspår också att det snart kommer att hända mycket på elbilsfronten och att det kan vara en god idé att vänta in ett alternativ som passar oss bättre. Det lutar mot det senare. Till saken hör att jag verkligen gillar min gamla bil och att den täcker de behov vi har idag. Den kostar en hel del i reparationer, men är pålitlig och har alltid gått att starta. Det är en säker bil som rymmer mycket, jag kör allt från sopor och halmbalar till hönsfoder och hockeytrunkar i den. På minussidan ligger ju att det är just bensin den går på och att den kanske kostar mer än den smakar. En elbil å andra sidan skulle hjälpa mig i mitt mission att rädda världen - billigt och med ett fläckfritt samvete skulle jag kunna ta bilen varje dag till jobbet. Spontanitetsutflykter skulle dock få ge vika. Hursom, min gamla goding får bli kvar ett tag till. Men drömmen om Teslan lever!

måndag 20 februari 2017

Sönderhackade ägg och nya försvinningsreden

Under ett par månader har vi haft stora problem med hönor som hackar sönder och äter upp ägg. Vi misstänker någon eller några av våra gamla leghorn, men har inte helt kunnat identifiera individen. Ägghackning brukar oftast bero på att de inte får tillräckligt med kalk i sig, det brukar ske när vi inte har upptäckt i tid att snäckskalen har tagit slut. Så kan det vara även denna gång, men nu verkar de ha fått smak på det och fortsätter att äta ägg trots fri tillgång till snäckskal. Nu har vi tröttnat på äggsmet i hönshuset och snickarmaken har byggt och satt upp nya reden. Den här gången testar vi försvinningsreden och hoppas att det funkar. Tanken med dessa är att äggen ska rulla undan så snart hönorna har värpt och att de sedan inte ska kunna komma åt dem. För det krävs en 15-gradig lutning av golvet i redena. Vi testade ett par äggrullningar igår (tills testägget sprack). De får ganska bra fart om de rullas från högsta punkt. Hönorna borde inte värpa därifrån, men för säkerhets skull satte vi en mjuk matta i ryggen på ägglådan och hoppas att det ska lindra smällen. Sittpinnen framför redena går att fälla upp för att förhindra hönorna att sova där under natten. Man vill inte ha sovande höns i redena eftersom de gör mycket av sina behov under natten. Tidigare har vi haft en skiva att sätta för, men det här blir mycket smidigare.
Ägglådan som äggen hamnar i
Nu kan vi plocka ägg utan att gå in i hönshuset och slipper därmed störa värpande hönor. De blir rätt sura om man lyfter på dem och försöker ta äggen under dem. En hackning av en sur hönas näbb gör ondare än vad man kan tro.

söndag 19 februari 2017

Mer odlingsyta till våren

Eftersom hönsen i år ska få ingå i odlingsföljden så blir jag av med ett land på ungefär 40 kvadratmeter (mer om höns i odlingsföljd utlovas senare i vår). Då gäller det att skapa mer yta åt grönsakerna. I år vet jag dock inte om det kommer att bli grönsaker här, kanske är hönsdyngan fortfarande för stark för att användas som odlingsjord åt dem. Istället blir det nog en plats för sommarblommor.
Här har jag täckt gräsmattan med kartonger och tidningspapper och därefter ställt en pallkrage modell större ovanpå. Runt om pallkragen har jag täckt kartong och tidningar med gammalt ensilage som får bli en gång att gå på. Så småningom är tanken att pallkragen tas bort och att det istället kommer att vara upphöjda bäddar här.
Det passade bra att hönshuset städades idag. Allt strö (kutterspån) som hönorna har gått i är ordentligt uppblandat med hönsskit och kommer att bli finfin jord så småningom. Ströet fyllde upp hela pallkragen, men eftersom det kommer att sjunka så småningom och för att det ännu inte doftar rosor om denna bädd, täckte jag den med löv. Hela bänken toppades sedan med ensilage. Det behövdes denna blåsiga dag för att kutterspån och löv skulle ligga kvar i bänken.

lördag 18 februari 2017

Misslyckad varmbänk, skiten brinner inte

Jag får nog se mitt första försök till varmbänk som misslyckat. Misslyckat i den bemärkelse att högen tog runt fem dagar på sig att komma upp i 15 grader, för att sedan sjunka till 11. När jag efter en dag på jobbet såg att den sjunkit till 13 grader istället för att stiga ytterligare gav jag upp och lät den vara. Skiten vill helt enkelt inte brinna. 11 grader är i och för sig helt ok om det håller sig där, jag hoppas på att det inte sjunker mer. Oavsett så kommer jag att kunna använda varmbänken till kallbänk och planen är att så olika sorters gröna blad och rädisor under helgen. Jag tänkte även ställa ut försådderna i bänken under glas för att få ut dem från huset. Tomatplantorna kommer snart att behöva mer plats inomhus och fler sådder är på gång. I år går jag all in på försådderna, framförallt vad gäller ljuset. Tidigare har det funkat skapligt att bara ställa dem i fönstret, men i år pysslar jag om dem lite extra och har skaffat växtbelysning. När varmbänken som blev kallbänk har gjort sitt som salladsbar, kommer där tomater att planteras ut. Oavsett om denna varmbänk räknas som misslyckad eller inte så kommer den ändå att fylla flera syften, och jag har haft kul under tiden. Jag tar med mig erfarenheterna till nästa år, då gör vi ett nytt försök!

måndag 13 februari 2017

Ledsna hönor

Fågelinfluensan närmar sig våra trakter. För ett par veckor sedan upptäcktes en smittad hönsbesättning i Stockholms skärgård och redan sedan tidigare gäller skyddsnivå 2. Denna nivå 2 innebär att även hobbybesättningar ska hållas instängda inomhus. Under vintern är det väl inget större problem att hålla våra höns inomhus, de vill ändå inte ut i kylan och blåsten. Men vintrar, och framförallt dagar, som denna känns det hårt att inte släppa ut dem. I en gammal ladugård som vår är fönstren små och dagsljuset som kämpar sig in är obefintligt. Idag är det inte roligt att vara höna.

onsdag 8 februari 2017

Grönkål - en storfavorit

Nu när kylan är åter känns det extra lyxigt att fortfarande kunna ta in grönsaker direkt från landet. Sju minusgrader och nyskördad grönkål till middag gör denna grönsak till en riktig favorit. Jag odlar all min kål under fiberduk, det funkar skapligt. En del angrepp av kålfjäril och kålmal har jag fått, framförallt på vitkålen, men grönkål verkar de inte riktigt gilla. Problemet med fiberduk är att åkersniglarna trivs otroligt bra därunder, och för att hålla dem i schack har jag använt mig av Ferramol som är godkänt för ekologisk odling. Tyvärr måste man lyfta på fiberduken för att slänga in Ferramolen och då passar kålfjärilarna på. Lite moment 22, men som sagt grönkålen har ändå klarat sig riktigt bra. Till årets säsong vet jag inte om jag ska testa Turex (också godkänt för ekologisk odling) eller om jag helt enkelt bara ska odla mer och offra några kantplantor till odjuren. Vi äter mycket kål och jag skulle gärna se att vi får lite mer av den varan, både i antal och sorter.

måndag 6 februari 2017

Sara Bäckmo och Skillnadens trädgård

I helgen var jag på en föreläsning med Sara Bäckmo och hennes Skillnadens trädgård. Föreläsningen anordnades av Uppsala trädgårdssällskap som jag nyligen upptäckt och blivit medlem i. Jag har följt Skillnadens trädgård under ett par års tid nu och det kändes väldigt roligt att få se och höra henne live. Detta trots att jag misstänkte att jag skulle gå därifrån med grym prestationsångest och mindervärdeskomplex. Hur sjutton gör hon?! Med jobb, barn och så denna fantastiska köksträdgård… Själv hinner jag inte hälften av det hon gör och då har jag ändå bara hälften antal barn i jämförelse. Sara började med att säga det kan tyckas en aning provocerande att hålla en föreläsning om enkel odling när man odlar så mycket mat som hon gör. Jag kände mig träffad, min känsla rakt av. När hon sedan talade om vad hon menade med enkel odling gick det upp ett ljus för mig. Hon jobbar ju stenhårt med sin trädgård, givetvis rent praktiskt men även med att förenkla odlandet. Fantastiska tips radades upp. Bland annat ska man strunta i odlingsbeskrivningarna på fröpåsarna (perfekt, då kan jag ju satsa på Runåbergs estetik istället för Lindbloms info). Dock enklare sagt än gjort för en som har arbetat efter instruktioner och rutiner under i stort sett hela sitt yrkesliv. Något att jobba på alltså. Tvärtemot vad alla andra säger ska man enligt Sara även börja stort, för det är först då man märker den stora skillnaden. Det var det första jag talade om för maken när jag kom hem; vi har för lite odlingsyta, vi måste utöka stort! Inte helt överraskande krävs det lite mer övertalning, men snart är jag där.
Något jag absolut kommer att ta med mig till årets odlingssäsong är att göra ofta och lite, snarare än sällan och mycket. Man behöver inte göra klart på en och samma dag, saker får ta tid. Och att prioritera det arbete som genererar mat, det är ju riktigt vettigt. Det estetiska kanske då får stå åt sidan lite. Jag förstår vad hon menar. Huvudsaken är att man odlar och att man koncentrerar sig på det arbete som i slutändan ger utdelning i form av läckra grönsaker, inte att man har en toppsnygg trädgård (vilket jag i och för sig tycker att man får på köpet med en prunkande köksträdgård). Efterföljande frågestund avslutades med att Sara rev ner både applåder och jubel när hon kaxigt, men vänligt, talade om för trädgårdsgurun Maj-Lis Pettersson (som ifrågasatte varför man ska mixtra med växternas naturliga förutsättningar) att hemma hos henne är det hon som bestämmer, inte grönsakerna. Peppad gick jag därifrån, helt utan prestationsångest och höga odlingskrav på mig själv. Full av inspiration, med massor av nya tankar och idéer, är jag otroligt taggad inför årets odlingssäsong.

söndag 5 februari 2017

Presentpapper och snören

Idag var det dags för kalas igen, denna gång äldste sonens tur. Jag gillar att slå in presenter, men jag gillar inte att köpa papper och snören för att kunna göra det. Så när vi i familjen får presenter sparar jag alltid det som inte rivits eller klippts sönder. Barnens iver över att öppna paket är inget som jag varken kan eller vill stoppa, så det är inte alltid det går att återanvända omslagen. Men så får det vara. Idag hade vi inget gammalt omslagspapper så det fick bli överbliven tapet från matrummet. Ibland använder vi istället tidningspapper eller fina papperspåsar. Snörena på just detta paket är tygremsor som kommer från ett paket som maken fick häromveckan. Dessa tygremsor är nu inne på sitt tredje liv, minst. Jag tycker att det blir både vackert och personligt med de återvunna materialen. Och så drar jag ett litet, litet strå till minska-konsumtionen stacken...

lördag 4 februari 2017

Bokashi

Jag funderar fortfarande på det här med kompostering och att ta hand om sina egna sopor. Den här gången är det bokashi som är föremål för funderingarna. Bokashi är en form av kompostering där man "syrar" sina kompostsopor. Det ska vara väldans bra för odlingsjorden och kommande grönsaker. Många använder sig av metoden och är mycket nöjda med den. Det låter enklare att kompostera med bokashi än på traditionellt sätt i en hushållskompost. Istället för att vintertid dagligen (eller kanske varannan dag) pulsa i djup snö i beckmörker för att tömma lite sopor, kan man stanna inne i värmen och ha allting nära och lättillgängligt. Och istället för att flytta matavfall från tallrik till liten kompostbehållare i köket till större kompost ute som sedan ska bli till jord som sedan flyttas till odlingarna.... så hoppar man över ett steg och går från kompostbehållare i köket direkt till odlingslanden. Sedan kan man ju såklart efterkompostera det i den traditionella komposten (om man har någon), men det verkar ju onödigt arbetskrävande. Man behöver alltså inte vänta på att det ska bli till jord innan man kan använda det i landen. Det jag funderar lite över är hur man gör vintertid med förvaringen när marken är frusen, och huruvida det luktar om matavfallet. Bokashifolket verkar hur som helst närmast lyriska och varken råttor eller odör ser ut att kunna minska deras bokashianda. Och för mig blev det ett besök på bokashi.se till frukost och ett startset är nu beställt. Så bokashifolket, vilka är era erfarenheter? För- och nackdelar? Vad bör jag tänka på?

onsdag 1 februari 2017

Försådder till kommande varmbänk

I helgen sattes de första försådderna igång, dessa är tänkta till kommande varmbänk. När jag gick igenom förra årets fröer upptäckte jag att jag måste dementera mitt tidigare påstående om Lindbloms snygga fröpåsar. De är informativa, men inte så särskilt snygga. Däremot har Runåbergs väldigt fina fröpåsar, men tyvärr helt utan information (mer än firmanamn och sortnamn). Men, men.. Man kan inte få allt. Hur som helst blev det plågsamt tydligt att det är lite bråttom att beställa fröer till senvinterns sådder. Jag trodde att jag hade mer frön kvar än jag hade och planen var att få ner en hel del frön i jorden till helgen. Det får skjutas upp lite eftersom jag har akut fröbrist. Lindbloms talade om i sitt förord till katalogen att man eventuellt får räkna med fördröjda leveranser, och därmed halkar de neråt i min favoritlista. Första fröbeställningen kommer att gå till Impecta, de har ett trevligt utbud av kulturarvsväxter och ekologiskt. Och fröpåsarna är estetiskt tilltalande och informativa! Jag försöker i största möjliga mån köpa ekologiska fröer och undviker hybridfröerna (som är uppmärkta med F1). Förra årets nyhet blir en favorit i repris, svartkål (eller palmkål), ska det odlas mycket av. Även majs är nytt för mig sedan förra året och blev uppskattat hos både små och stora i familjen. I år ska jag även testa trädgårdsportlak och sojabönor. Spännande!