Bokashi del 2

Nu har första omgången av bokashi hällts ut ur kompostbehållaren och ner i en murarbalja. Jag fyllde på med gammal tomatjord och ställde i växtskåpet på baksidan av ladugården. Tur var det väl att jag inte hade tänkt förvara det i uterummet eller i direkt anslutning till huset. Lukten från denna bokashi var obeskrivlig; gammal sur spya är det närmaste jag kan komma en beskrivning. Jag måste ha misslyckats med något, men vet inte riktigt med vad. Tyvärr misstänker jag att även nästa omgång kommer att sprida samma obehagliga odör eftersom lakvattnet från denna stinker lika illa som den första bokashin. Positivt är iallafall att så fort man har fått på jord så luktar det inte längre, förhoppningsvis blir det näringsrik jord oavsett stank.
Tidigare har vi ju slängt alla våra kompostsopor i en plastpåse som sedan har fått åka ner i en tunna och därefter forslats vidare in till staden för att bli biogas. Jag har som bekant funderat länge på vad som är det bästa sättet att ta hand om våra egna sopor och beslöt mig för att prova bokashi. Jag vet ännu inte vad jag tycker om det eftersom jag inte har sett något resultat än. Oavsett så kommer jag ändå vilja komma ifrån kostnaden det innebär att köpa strö till bokashin. Ett alternativ är att snöa in ordentligt på den här formen av sophantering och därmed försöka sig på att göra sitt eget strö. Det känns inte superspännande, kanske är då en hembyggd varmkompost bättre trots allt? Fortsättning följer.

Hej härliga söndag!

Jag älskar tidiga helgmorgnar, speciellt söndagar som denna. Först upp, strax innan solen har gått upp, får jag ibland några minuter för mig själv innan storstök, lillbök och arga snickaren vaknar. Denna morgon exploderar himlen av färger; rosa, orange, lila och guld, himlen brinner. Vårfåglarna sjunger för full hals, avslappningen är total. Kanske har det med saken att göra att jag på jobbet äntligen har tagit beslutet att gå ner så mycket jag kan i tid. Nu kör jag på 75% och som det känns precis just nu blir det aldrig mera heltid. Livet är för kort för det. Och jag är alldeles för mycket lantis för att åka in till stan fem dagar i veckan. Likt Ferdinand trivs jag bättre här, där jag kan lukta på mina blommor.

Jag tjatar inte, jag odlar

Igår välkomnade jag våren genom att få ner försådd sallad, ruccola och spenat i den misslyckade varmbänken som blev en lyckad kallbänk. Jag satte även lite morötter, dill och bladkål för att få en tidig start på dem.



Det är fortfarande fruset i backen och idag hade jag tänkt plocka av löv och annat täckmaterial från odlingslanden för att hjälpa våren på traven lite. Vädergudarna tyckte annat och gav oss vinter och snö. Inspirerad av Björndahls eko tillbringas dagen istället med att så mer grönt och att plantera om tomater. Det extra ljuset som växtlamporna ger gör verkligen skillnad. Tidigare år har de små plantorna varit långa, taniga och svåra att hantera. I år är de knubbiga och fina.



Var ska jag då få plats med allt det gröna? Tidigare år har trappen successivt fyllts med plantor av olika slag. De få söderfönster vi har har belamrats med små krukor och förra året tror jag att jag gick lite över gränsen när jag slet bort insynsskyddet i badrumsfönstret för att jag behövde platsen. Snickarmaken har fått nog och i år jobbas det febrilt mot tiden, min rosa punschveranda börjar ta form. Förhoppningsvis är den klar innan plantorna har blivit alltför stora. Och bara så att ni vet; jag tjatar inte, jag odlar...