Jag har blivit min gammelfarmor

Ni vet den där märkliga tanten på andra sidan byn, den där som kallar russin för godis? Den där som ger bort hemgjorda saker i present, sparar på gammalt presentpapper för att återanvända det, gråter när hon upptäcker att plommonträdet håller på att gå mitt itu och ropar högt av glädje när hon hittar en gammal picknickkorg på loppis. Den tanten är jag. Vi har en liten rolig historia i vår familj som vi har fnissat åt i alla år. Den handlar om när min familj en gång hälsade på min morfarsmor och morfarsfar. När besöket började lida mot sitt slut plockade min morfarsmor fram en bunt med använda, urdiskade pajformar i folie och gav till min mor. Av artighet tog hon såklart emot gåvan och formarna fick följa med hem. Vad som sedan hände med dem är det nog ingen som riktigt minns. Troligtvis åkte de i soporna. Vi har alltid tyckt att den här historien har varit lite rolig. Vem vill ha gamla, använda folieformar? Men idag fnissar jag inte längre. Jag har blivit min gammelfarmor och jag är otroligt stolt över att det finns lite av henne kvar i mig. Och när jag tänker på de där russinpaketen som jag och min syster alltid fick istället för godis värmer det i hjärtat.

Jordad - enklare liv i kollapsens skugga

Efter att ha läst Kollaps - livet vid civilisationens slut av David Jonstad, drog jag mig länge för att läsa efterföljaren Jordad - enklare liv i kollapsens skugga av samme författare. Den förstnämnda av de två böckerna läste jag som kurslitteratur för drygt ett år sedan då jag gick en odlingskurs på Färnebo folkhögskola. Hade jag inte varit tvungen att läsa den hade jag heller inte läst ut den. Den var extremt ångestframkallande och känslan av hopplöshet tog tid att sudda ut. Som titlarna antyder handlar böckerna om klimathotet, hur vi har förstört vår värld, att oljan snart är slut och vad det kommer att innebära för oss. Det var alltså med stor tveksamhet jag öppnade Jordads pärmar. Det var först efter att en tidigare kurskamrat talat om att "men det är ju i den här boken vi får tillbaka hoppet" som jag vågade mig på den. Hen har delvis rätt; boken är absolut hoppfull, men det beror på vilka förväntningar man har. Sätter man sitt hopp till att olja säkert går att utvinna någonstans ifrån och att vi kommer att kunna fortsätta som vanligt, ja då är denna bok allt annat än hoppfull. Är man däremot beredd att ta till sig boken, att tänka om, att se ett nytt sätt att leva som en spännande möjlighet och ett äventyr - då är boken rena terapin. Jordad är spännande att läsa, vi får följa vår civilisation och industrialismen från födelse till dagens dödsdans. De sista kapitlen är mest intressanta; där beskrivs exempel på alternativa levnadssätt och hoppet kommer åter. Klart läsvärd!

Glada hönor och en lycklig odlare

Skyddsnivån för fågelinfluensan har sänkts från 2 till 1, vilket innebär att våra höns får komma ut i solen och möta våren. Hurra! Det har de (och vi) längtat efter.
Idag skördas även första spenaten till kvällens middag. Så tidigt har vi aldrig haft egenodlat grönt tidigare. Idag är livet på en grön pinne!