För lat för bokashi

I utflyttarbrevet i Åter skrev jag att jag skulle ge bokashin ett år. Det blev inte riktigt så. Under ett tertial höll jag ut och i början på juni fick hinkarna ett nytt hem hos en odlarvän i Hälsingland. Jag hoppas att det går bättre för honom än för mig. Jag tror att jag helt enkelt är för lat för bokashi. Eftersom jag var den enda i familjen som hade koll på, och intresse av, hur en bokashi ska skötas så blev jag ensam ansvarig för sophanteringen här hemma. Det visade sig att jag inte har någon som helst lust att klippa mina sopor i småbitar, jag glömmer att tömma den lilla behållaren i den större i tid och det är en pina att trycka till halvmögliga bananskal, kaffesump, äggskal och slemmiga fiskskinn för att det försöka få det helt lufttätt. Jag glömde också att tömma bokashin på lakvatten, vilket resulterade i en halvliter/liters tömning varje gång av stinkande vätska vars odör spred sig i huset och som jag dessutom inte visste vad jag skulle göra av (som gödning går bokashi 1/100 för att inte bli för starkt för växterna).
När jag sedan efter ett par veckors sopsyrning grävde ner de illaluktande soporna i backen tog det inte många dagar innan någon varit där och grävt upp det igen. Jag erkänner mig besegrad och återgår till ursprungsplanen att bygga en kompost av lecablock istället. Bokashin lämnar jag till de frälsta och flitiga.

Åkersniglarnas återkomst

Vi har hittills varit förskonade från mördarsniglar. Peppar, peppar… Istället har vi åkersniglar. Vilket jag tror är nästan lika illa. De kommer i massor och de är så små att de är svåra att döda med sax. Och de äter ALLT, till och med lökblast.
Den här försommaren har vi klarat oss riktigt bra, tyvärr på grund av att det har varit så torrt. Men nu har vi välsignats med några omgångar regn och med blötan kommer sniglarna.
Förra året testade jag Ferramol, ett snigelmedel som är godkänt för ekologisk odling. Det fungerade riktigt bra, ända tills jag åkte på semester en vecka och lämnade grönsaksvakten utan snigelinstruktioner… Lyckligtvis gick kålen att rädda när jag kom hem igen, åkersniglarna hade inte lyckats trycka i sig allt grönt.
Häromdagen slängde jag på Ferramol på lök och majs, där jag såg att sniglarna hade börjat vinna mark. Nackdelen med preparatet är att det regnar bort, det går därmed åt ganska mycket under blöta perioder. Men effektivt tycker jag nog ändå att det är.
En annan nackdel med Ferramol är att möss och råttor gillar det. Det visste jag egentligen redan för ett år sedan, men nu har jag fått det bevisat. Jag trodde nog inte riktigt att de skulle tugga sönder oöppnade förpackningar, men det har de alltså gjort. Jag har lärt mig läxan och får se till att skriva en dödasniglarinstruktion till grannen inför semestern och skaffa råttsäkrad Ferramolförvaring till kommande vinter.
Hursomhelst är jag rustad för snigelkrig. Bring it on!

Syrensirap - smak av sommar

I förrgår smakade jag på syrensirap hos en god vän, det var fantastiskt gott! Eftersom syrenen står i full blom just nu så var det hög tid att göra en omgång om jag skulle hinna med att testa det själv. Jag googlade och hittade ett recept som passade bra, alla ingredienser fanns hemma och det såg relativt enkelt ut.

Ingredienser:
5dl socker
2dl vatten
2krm citronsyra
2msk vaniljsocker
10-15 blomklasar lila syren

Eftersom jag tycker att det verkar tillräckligt sött med allt socker så känns vaniljsockret överflödigt. Dessutom gillar jag vaniljpulver bättre. Inspirerad av min vän bytte jag ut vaniljsocker mot ekologiskt vaniljpulver. Då behöver man inte ta mer än max en halv tesked heller, det är så mycket mer smak i riktig vanilj.
Jag vet egentligen inte om färgen på syrenen spelar någon roll, men eftersom vi har en lila syren precis utanför köksfönstret (det ska tydligen vara "äkta" syren) så passade det ju alldeles utmärkt att ta av den.

Man kokar alla ingredienser utom blomklasar tills sockret har löst sig, sedan lägger man i blomklasarna och låter det koka 5-10 min till. Jag kokade i 10 min för att blomsmaken skulle få ta sig ordentligt. Sedan silar man av och häller upp på flaska eller burk. Klart! Superenkelt, supergott. Det passar väldigt bra till en syrlig rabarberpaj och borde gå bra ihop med jordgubbar och vaniljglass.

Sirapen ska hålla ungefär 3 månader.

Väl värt ett försök, passa på innan syrenen blommat ut!