Alltså allvarligt… På väg hem igår kväll läste jag en artikel i UNT, om att 349 Vattholmabor känner sig ”åsidosatta då vi vet att Uppsala Vatten inte har ordnat så att vi har tillräcklig vattenförsörjning”.
Vad menar de? Har de inte haft vatten att dricka, koka sin potatis i och borsta tänderna med? Jag har inte hört en enda person bosatt i Vattholma som inte haft vatten till sina grundläggande behov. Inte en enda. Men det räcker tydligen inte, de stackars människorna som skrivit under brevet till Uppsala Vattens ledning vill också ha tillåtelse att vattna sina gräsmattor, fylla sina pooler och tvätta sina bilar i det dricksvatten som ska räcka till så många fler än dessa 349 personer. Tydligen ”sticker det i ögonen” på dessa 349 stackare när de ”ser hur grönt och fint det är i stan”. WHAT??
Men vet ni, jag har en jättebra lösning på problemet: skaffa ett gäng regntunnor, ställ dem på lämpligt ställe, förslagsvis i anslutning till ett stuprör, skaffa en vattenkanna, fyll vattenkannan med regnvattnet och låt det strila över de växter eller gräsmatta som kan tänkas behöva det. De mår till och med bättre i regnvatten än vårt dricksvatten.
Själv kom jag hem till en uppgrävd gård, gick på dass i becksvart mörker, tvättade händerna genom att hälla vatten ur en dunk, vatten från samma dunk hälldes upp i ett glas för att jag skulle kunna borsta tänderna innan jag gick och la mig. Förhoppningsvis är det sista kvällen jag behöver göra det. Förhoppningsvis sista kvällen på fem månader. Vi har inte haft drickbart vatten i kranen sedan i slutet av april, vårt dricksvatten har vi fått hämta hos grannarna. Vi har duschat ute, hela sommaren – i ur och skur, vissa dagar i vatten så kallt att tvålen inte vill löddra på kroppen och att strävan efter rent hår också inneburit en schysst brain freeze. Under perioder har vi åkt fem mil för att tvätta våra kläder och disken har vi gått över med till grannarnas diskmaskin. Så ja, jag är provocerad.
När egna brunnar blir obrukbara, exempelvis på grund av flytsand i vattnet, går inte Uppsala Vatten in och löser problemet åt en, vilket de faktiskt gör när de stora, kommunala depåerna sinar. Vi får snällt ta pengar ur egen ficka, många tusenlappar blir det, och rodda allt själv. Sedan kan vi bara hoppas att vi får rent och fräscht vatten i vår nya brunn. Några garantier för detta finns inte, bara förhoppningar och chansningar. Om några timmar vet vi hur det gått, om den gamla brunnen påverkar den nya, eller om vi lyckats.
Så jag ber er, 349 åsidosatta Vattholmabor med extrema lyxproblem, att sluta gnälla, ta er i kragen och köp ett gäng vattentunnor. Bilen kan ni tvätta på en station, vilket är betydligt mycket mer miljövänligt än att göra det på er gårdsplan, och angående poolen… Ja, den kan ni nog fylla med annat vatten än dricksvatten. Gröna gräsmattor och svalkande dopp är inte en mänsklig rättighet.
Sen är det en helt annan fråga att landsbygden återigen åsidosätts till förmån för staden. Men det kan vi ta en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar