Min typ av rikedom

Under september månad (lönemånad 25 augusti – 24 september) testar vi hur långt vi klarar oss på egenproducerat och hur billigt vi kan leva. När det gäller maten har vi en budget på 50kr om dagen att kompletteringshandla för, exempelvis mjölkprodukter och spannmål. 50 kronor ska räcka till hela vår familj, två vuxna och två barn, och är alltså inte per person räknat.

Idén fick jag från Maria Österåker och hennes Lev mer på mindre. Hon och familjen gjorde en liknande grej för några år sedan och idag är de i stort sett självförsörjande.

Vi har inte bunkrat upp i skafferi och frys i förväg. Det här testet var ganska spontant. Vi planerade ingenting för vår leva-billigt-månad. Däremot har vi alltid ganska gott om mat hemma; framförallt kött och en hel del mjölkprodukter eftersom vi köper en halv ko åt gången och fryser in mjölk och smör.
Vi gjorde en tvåveckors matlista som vi rullar på, anpassad efter vad vi har att äta i kökslandet och vad som finns i frys och skafferi. Listan är såklart levande och revideras efter tillgång, lust och ork. Variationen är stor, större än jag trodde. Det går verkligen ingen nöd på oss. Jag tror inte att någon i familjen tycker att vi äter ensidigt och tråkigt eller att någon saknar något. På menyn har vi rätter som pizza, sallad, omelett, morotssoppa, rödbetsbiffar, paj, pasta med grönsaker, ugnsrostade grönsaker med vitlökssås, köttfärssås... En söndag stod rådjursbiffar med potatis- och palsternacksmos och svampsås på bordet, vilket även blev en otroligt lyxig måndagsmiddag de rester som blev över. Vi hade lyckats pricka in ett snabbt besök hos en jägarfamilj samma dag de styckade och fick då med oss en påse viltfärs hem. Känslan över att det enda som inte var härproducerat var salt, peppar, grädde och smör är obeskrivlig.
Tolv dagar in på lönen handlade vi för första gången sedan den 19 augusti. Vi handlade lite havregryn till morgongröten, tomatpuré och tomatkross (nä, någon superskörd av tomater får vi inte…), bakpulver, ost att riva till fredagspizzan, olivolja och havremjölk. Vi behövde inte ens använda upp de 600 kr vi sparat på oss från den 25 augusti.

Det är inte bara matkostnaden vi testar att dra ner på den här månaden, även bilåkande, nöjen och onödiga inköp står på önskelistan över kostnader att minska ner på.
När det gäller bilåkandet har jag börjat åka kollektivt till jobbet, det spar vi både bensin- och parkeringspengar på. Och tiden det tar att tågpendla blir nästan detsamma som att ta bilen, i alla fall nu när staden i princip är stängd vid alla infarter på grund av vägarbeten, byggen och annat. På köpet får jag en 25-minuters promenad mellan stationen och jobbet både morgon och kväll.
Nöjen har vi väl aldrig lagt så mycket pengar på egentligen, men den här månaden utnyttjar vi skogen lite extra för att roa oss. Picknick och vandring är ett fantastiskt sätt att umgås med vänner och bekanta på. Vi har även haft turen att en kille i byn drog ihop en gratis musikfestival, då passade vi såklart på att gå. Grannbyns idrottsförening, som vi är medlemmar i, anordnade ett familjeläger med vandring, svampplockning, övernattning och korvgrillning. Vi var åtta vuxna och nio barn, gissa om ungarna hade kul! Vi fick en otroligt trevlig helg, till den ringa kostnaden av mat till självkostnadspris – vilket fortfarande inte spräckte vår lilla matbudget.
Onödiga inköp är väl ett begrepp som är ganska så relativt. För oss inkluderar det alkohol, godis och andra onyttigheter (vi bakar något gott istället, chokladbollar är en storfavorit för tillfället). Saker vi kanske vill ha, men egentligen inte behöver köper vi inte alls den här månaden. Vi försöker i så stor utsträckning som möjligt lösa saker på ett sätt som inte innebär köp av nya prylar. Häromdagen fick jag till exempel tag på en fin tröja och en vinterjacka i bra skick till äldsta sonen för totalt 70 kronor. Han blev jätteglad och supernöjd, för honom spelar det ingen roll att det är begagnade kläder.
Jag har alltid gillat att gå på marknader och loppisar. Just under september brukar det krylla av skördemarknader, men de har jag fått hålla mig ifrån. Och egentligen så odlar, saftar, syltar och bakar jag det mesta av utbudet på dessa marknader själv. Det tar ju bort lite av tjusningen av att gå på skördemarknad, men det ger desto större lycka att kunna producera själv så det känns inte som någon större uppoffring.

Hela det här testet är otroligt tillfredsställande. Det är min typ av rikedom, att kunna gå ut i landet och plocka min middag, kanske komplettera med något från frys och skafferi. Att vara ute i skogen och koppla bort bruset, att umgås med familj och vänner. Känslan av frihet och oberoende är oslagbar. Maken är lika taggad han och tycker att vi ska fortsätta i oktober också. Jag skulle tro att det blir så. Fortsättning följer!

Höstens projekt påbörjat

Tre somrars arbete med panel- och fönsterbyte, punschverandabygge och målning blev äntligen klart i somras. Jag är otroligt nöjd, framförallt med punschverandan som är det absolut ljusaste rummet vi har. Det bästa av allt är att husets gamla originalfönster som satt utpotionerade på lite olika ställen fick nytt liv när vi återbrukade dem i den nya delen.
Tyvärr blev det gamla urblekta plegeltaket om möjligt ännu fulare än tidigare, så byte till tegel lär ske inom en snar framtid. Men först ska jag njuta av en härlig höst - liggandes på den upprustade kökssoffan i min rosa punschveranda med näsan i en god bok.

Nej, just det. Vi hade en jordkällare som är i akut behov av en rust. Böckerna får nog vänta ett tag till. Snart kommer kylan och potatisen behöver komma in.
Igår när vi började riva jordkällaren jagade vi tyvärr bort en ny liten inneboende. En fladdermus hade satt sig på innerdörren med stor risk för att bli ihjälklämd om jag inte hade sett den och råkat stänga dörren igen. Det var precis vad som hände förra våren till min stora sorg. Jag borde bygga fladdermusholkar istället.
Jordkällaren såg lite värre ut än vad jag hade förväntat mig, även snickarbodens syll var vattenskadad och murken. Paniken som brukar infinna sig vid såna tillfällen dök aldrig upp denna gång. Jag har börjat lära mig att det har sina fördelar att vara gift med en kolugn snickare. Snickarmaken löste såklart det hela utan dramatik och problem.
Rivningen blev enkel eftersom allt trä var så otroligt murket, som att riva papper. Städningen efter var desto jobbigare eftersom vi hade murket virke precis överallt. Nu är tråkjobbet iallafall gjort.
Innan vi rev hade vi tre dörrar in till jordkällaren, det var två slussar innan man kommer in i själva källaren, jag vet inte om det egentligen fyllde någon funktion. Vi tänker hursom börja med att minska ner till två dörrar, den inre isolerade och den yttre liggande. (Den liggande ska för övrigt få lite större lutning så det blir enklare att ta sig in.) Märker vi att vi får problem med att hålla kylan får vi kanske bygga till mellandörren igen.

Första steget nu är att gjuta upp en ny klack och få till ingången så den blir riktigt bra. Fortsättning följer.

Jag är tillbaka

Kanske har ni märkt att jag har legat lågt när det gäller bloggen under sommaren? Dels berodde det på att det var så otroligt skönt att slänga in jobbdatorn längst in i garderoben samma dag som jag gick på semester, dels beror det på att när jag väl hade något att skriva om så hade jag glömt bort lösenordet till datorn. Jag tog semester på riktigt helt enkelt!

Jag har precis avslutat andra jobbveckan efter sex veckors härlig ledighet. Egentligen känns det som åtta eftersom jag mentalt gick på semester veckan innan den fysiska semestern. Och när jag var in till stan och gästspelade en vecka mitt i sommaren jobbade jag korta dagar och kunde utnyttja de härliga eftermiddagarna och kvällarna. Det blir ju nästan två månaders ledighet. Inte konstigt att det känns tungt att komma in i rutinerna igen. De säger att man kommer in i jobbvardagen igen andra jobbveckan, men jag vet inte jag. Det är inte utan att det känns lite motigt med vardagsstress igen, kliva upp alldeles för tidigt för att ändå hamna i låååånga bilköer. De slipper jag i och för sig ganska snart eftersom jobbet tvingar mig att ställa bilen hemma genom att höja priset på parkering med 225%. Miljömässigt är det ju fantastiskt mycket bättre att ta tåget, men med tanke på hur vi bor blir jag ändå tvungen att ta bilen för att lämna och hämta barn och ta mig själv till stationen, så... Hur som helst valde jag då att gå ner ett par timmar (till) i tid. Jag räknade ut hur mycket jag förlorade på bensin och det nya parkeringspriset i förhållande till en månadsbiljett på UL och tog chansen. Inte sjutton tänker jag jobba två timmar i veckan bara för att kunna parkera bilen på jobbet!

Lite trevligt är det ändå med höst. I måndags började jag plugga på deltid, en distanskurs i journalistik, så vardagsstressen har krympt till tre dagar i veckan. Jag ser framemot en kul och spännande höst, vem vet vad som väntar bakom nästa dörr?