För lat för bokashi

I utflyttarbrevet i Åter skrev jag att jag skulle ge bokashin ett år. Det blev inte riktigt så. Under ett tertial höll jag ut och i början på juni fick hinkarna ett nytt hem hos en odlarvän i Hälsingland. Jag hoppas att det går bättre för honom än för mig. Jag tror att jag helt enkelt är för lat för bokashi. Eftersom jag var den enda i familjen som hade koll på, och intresse av, hur en bokashi ska skötas så blev jag ensam ansvarig för sophanteringen här hemma. Det visade sig att jag inte har någon som helst lust att klippa mina sopor i småbitar, jag glömmer att tömma den lilla behållaren i den större i tid och det är en pina att trycka till halvmögliga bananskal, kaffesump, äggskal och slemmiga fiskskinn för att det försöka få det helt lufttätt. Jag glömde också att tömma bokashin på lakvatten, vilket resulterade i en halvliter/liters tömning varje gång av stinkande vätska vars odör spred sig i huset och som jag dessutom inte visste vad jag skulle göra av (som gödning går bokashi 1/100 för att inte bli för starkt för växterna).
När jag sedan efter ett par veckors sopsyrning grävde ner de illaluktande soporna i backen tog det inte många dagar innan någon varit där och grävt upp det igen. Jag erkänner mig besegrad och återgår till ursprungsplanen att bygga en kompost av lecablock istället. Bokashin lämnar jag till de frälsta och flitiga.

Bokashi del 2

Nu har första omgången av bokashi hällts ut ur kompostbehållaren och ner i en murarbalja. Jag fyllde på med gammal tomatjord och ställde i växtskåpet på baksidan av ladugården. Tur var det väl att jag inte hade tänkt förvara det i uterummet eller i direkt anslutning till huset. Lukten från denna bokashi var obeskrivlig; gammal sur spya är det närmaste jag kan komma en beskrivning. Jag måste ha misslyckats med något, men vet inte riktigt med vad. Tyvärr misstänker jag att även nästa omgång kommer att sprida samma obehagliga odör eftersom lakvattnet från denna stinker lika illa som den första bokashin. Positivt är iallafall att så fort man har fått på jord så luktar det inte längre, förhoppningsvis blir det näringsrik jord oavsett stank.
Tidigare har vi ju slängt alla våra kompostsopor i en plastpåse som sedan har fått åka ner i en tunna och därefter forslats vidare in till staden för att bli biogas. Jag har som bekant funderat länge på vad som är det bästa sättet att ta hand om våra egna sopor och beslöt mig för att prova bokashi. Jag vet ännu inte vad jag tycker om det eftersom jag inte har sett något resultat än. Oavsett så kommer jag ändå vilja komma ifrån kostnaden det innebär att köpa strö till bokashin. Ett alternativ är att snöa in ordentligt på den här formen av sophantering och därmed försöka sig på att göra sitt eget strö. Det känns inte superspännande, kanske är då en hembyggd varmkompost bättre trots allt? Fortsättning följer.

Bokashi

Jag funderar fortfarande på det här med kompostering och att ta hand om sina egna sopor. Den här gången är det bokashi som är föremål för funderingarna. Bokashi är en form av kompostering där man "syrar" sina kompostsopor. Det ska vara väldans bra för odlingsjorden och kommande grönsaker. Många använder sig av metoden och är mycket nöjda med den. Det låter enklare att kompostera med bokashi än på traditionellt sätt i en hushållskompost. Istället för att vintertid dagligen (eller kanske varannan dag) pulsa i djup snö i beckmörker för att tömma lite sopor, kan man stanna inne i värmen och ha allting nära och lättillgängligt. Och istället för att flytta matavfall från tallrik till liten kompostbehållare i köket till större kompost ute som sedan ska bli till jord som sedan flyttas till odlingarna.... så hoppar man över ett steg och går från kompostbehållare i köket direkt till odlingslanden. Sedan kan man ju såklart efterkompostera det i den traditionella komposten (om man har någon), men det verkar ju onödigt arbetskrävande. Man behöver alltså inte vänta på att det ska bli till jord innan man kan använda det i landen. Det jag funderar lite över är hur man gör vintertid med förvaringen när marken är frusen, och huruvida det luktar om matavfallet. Bokashifolket verkar hur som helst närmast lyriska och varken råttor eller odör ser ut att kunna minska deras bokashianda. Och för mig blev det ett besök på bokashi.se till frukost och ett startset är nu beställt. Så bokashifolket, vilka är era erfarenheter? För- och nackdelar? Vad bör jag tänka på?

Studiebesök kompostbygge

Häromdagen var jag på studiebesök hos ett par vänner för att titta på hur de har byggt sin hushållskompost. Jag har kikat en del på nätet, där jag bland annat hittade en beskrivning med samma princip som mina vänner använt sig av. Hushållskomposter i allmänhet, oavsett material, har fått både ros och ris och jag ville se hur mina vänner löst det rent praktiskt med placering och skötsel. Jag gillar kretsloppstänket, att faktiskt kunna utnyttja mina egna sopor för att skapa fin jord till odlingarna och att inget går till spillo. Konstruktionen som mina vänner använt var enkel och funktionell med lecablock till väggar, ett finmaskigt nät i botten för att hindra råttor att ta sig in och rejäla lock som tål stormbyar. Jag vill helst inte köpa en kompost i plast, naturmaterial är roligare att jobba med och betydligt mycket snyggare. Dessutom har jag förstått att råttorna inte drar sig för att tugga sig in i plastkomposter och att dessa behållare kostar en del i inköp. De jag har tittat på går på minst 1500kr/st, och man behöver två stycken för att kunna utnyttja komposteringsprocessen till fullo. Ett hemmabygge med två fack skulle gå på runt tusenlappen. Mina vänner var mycket nöjda med sin kompost som de haft i drygt ett år och de har inte märkt av några ovälkomna gäster. Jag är laddad för kompostbygge, fortsättning följer!