Misslyckad varmbänk, skiten brinner inte

Jag får nog se mitt första försök till varmbänk som misslyckat. Misslyckat i den bemärkelse att högen tog runt fem dagar på sig att komma upp i 15 grader, för att sedan sjunka till 11. När jag efter en dag på jobbet såg att den sjunkit till 13 grader istället för att stiga ytterligare gav jag upp och lät den vara. Skiten vill helt enkelt inte brinna. 11 grader är i och för sig helt ok om det håller sig där, jag hoppas på att det inte sjunker mer. Oavsett så kommer jag att kunna använda varmbänken till kallbänk och planen är att så olika sorters gröna blad och rädisor under helgen. Jag tänkte även ställa ut försådderna i bänken under glas för att få ut dem från huset. Tomatplantorna kommer snart att behöva mer plats inomhus och fler sådder är på gång. I år går jag all in på försådderna, framförallt vad gäller ljuset. Tidigare har det funkat skapligt att bara ställa dem i fönstret, men i år pysslar jag om dem lite extra och har skaffat växtbelysning. När varmbänken som blev kallbänk har gjort sitt som salladsbar, kommer där tomater att planteras ut. Oavsett om denna varmbänk räknas som misslyckad eller inte så kommer den ändå att fylla flera syften, och jag har haft kul under tiden. Jag tar med mig erfarenheterna till nästa år, då gör vi ett nytt försök!

Ledsna hönor

Fågelinfluensan närmar sig våra trakter. För ett par veckor sedan upptäcktes en smittad hönsbesättning i Stockholms skärgård och redan sedan tidigare gäller skyddsnivå 2. Denna nivå 2 innebär att även hobbybesättningar ska hållas instängda inomhus. Under vintern är det väl inget större problem att hålla våra höns inomhus, de vill ändå inte ut i kylan och blåsten. Men vintrar, och framförallt dagar, som denna känns det hårt att inte släppa ut dem. I en gammal ladugård som vår är fönstren små och dagsljuset som kämpar sig in är obefintligt. Idag är det inte roligt att vara höna.

Grönkål - en storfavorit

Nu när kylan är åter känns det extra lyxigt att fortfarande kunna ta in grönsaker direkt från landet. Sju minusgrader och nyskördad grönkål till middag gör denna grönsak till en riktig favorit. Jag odlar all min kål under fiberduk, det funkar skapligt. En del angrepp av kålfjäril och kålmal har jag fått, framförallt på vitkålen, men grönkål verkar de inte riktigt gilla. Problemet med fiberduk är att åkersniglarna trivs otroligt bra därunder, och för att hålla dem i schack har jag använt mig av Ferramol som är godkänt för ekologisk odling. Tyvärr måste man lyfta på fiberduken för att slänga in Ferramolen och då passar kålfjärilarna på. Lite moment 22, men som sagt grönkålen har ändå klarat sig riktigt bra. Till årets säsong vet jag inte om jag ska testa Turex (också godkänt för ekologisk odling) eller om jag helt enkelt bara ska odla mer och offra några kantplantor till odjuren. Vi äter mycket kål och jag skulle gärna se att vi får lite mer av den varan, både i antal och sorter.

Sara Bäckmo och Skillnadens trädgård

I helgen var jag på en föreläsning med Sara Bäckmo och hennes Skillnadens trädgård. Föreläsningen anordnades av Uppsala trädgårdssällskap som jag nyligen upptäckt och blivit medlem i. Jag har följt Skillnadens trädgård under ett par års tid nu och det kändes väldigt roligt att få se och höra henne live. Detta trots att jag misstänkte att jag skulle gå därifrån med grym prestationsångest och mindervärdeskomplex. Hur sjutton gör hon?! Med jobb, barn och så denna fantastiska köksträdgård… Själv hinner jag inte hälften av det hon gör och då har jag ändå bara hälften antal barn i jämförelse. Sara började med att säga det kan tyckas en aning provocerande att hålla en föreläsning om enkel odling när man odlar så mycket mat som hon gör. Jag kände mig träffad, min känsla rakt av. När hon sedan talade om vad hon menade med enkel odling gick det upp ett ljus för mig. Hon jobbar ju stenhårt med sin trädgård, givetvis rent praktiskt men även med att förenkla odlandet. Fantastiska tips radades upp. Bland annat ska man strunta i odlingsbeskrivningarna på fröpåsarna (perfekt, då kan jag ju satsa på Runåbergs estetik istället för Lindbloms info). Dock enklare sagt än gjort för en som har arbetat efter instruktioner och rutiner under i stort sett hela sitt yrkesliv. Något att jobba på alltså. Tvärtemot vad alla andra säger ska man enligt Sara även börja stort, för det är först då man märker den stora skillnaden. Det var det första jag talade om för maken när jag kom hem; vi har för lite odlingsyta, vi måste utöka stort! Inte helt överraskande krävs det lite mer övertalning, men snart är jag där.

Något jag absolut kommer att ta med mig till årets odlingssäsong är att göra ofta och lite, snarare än sällan och mycket. Man behöver inte göra klart på en och samma dag, saker får ta tid. Och att prioritera det arbete som genererar mat, det är ju riktigt vettigt. Det estetiska kanske då får stå åt sidan lite. Jag förstår vad hon menar. Huvudsaken är att man odlar och att man koncentrerar sig på det arbete som i slutändan ger utdelning i form av läckra grönsaker, inte att man har en toppsnygg trädgård (vilket jag i och för sig tycker att man får på köpet med en prunkande köksträdgård). Efterföljande frågestund avslutades med att Sara rev ner både applåder och jubel när hon kaxigt, men vänligt, talade om för trädgårdsgurun Maj-Lis Pettersson (som ifrågasatte varför man ska mixtra med växternas naturliga förutsättningar) att hemma hos henne är det hon som bestämmer, inte grönsakerna. Peppad gick jag därifrån, helt utan prestationsångest och höga odlingskrav på mig själv. Full av inspiration, med massor av nya tankar och idéer, är jag otroligt taggad inför årets odlingssäsong.

Presentpapper och snören

Idag var det dags för kalas igen, denna gång äldste sonens tur. Jag gillar att slå in presenter, men jag gillar inte att köpa papper och snören för att kunna göra det. Så när vi i familjen får presenter sparar jag alltid det som inte rivits eller klippts sönder. Barnens iver över att öppna paket är inget som jag varken kan eller vill stoppa, så det är inte alltid det går att återanvända omslagen. Men så får det vara. Idag hade vi inget gammalt omslagspapper så det fick bli överbliven tapet från matrummet. Ibland använder vi istället tidningspapper eller fina papperspåsar. Snörena på just detta paket är tygremsor som kommer från ett paket som maken fick häromveckan. Dessa tygremsor är nu inne på sitt tredje liv, minst. Jag tycker att det blir både vackert och personligt med de återvunna materialen. Och så drar jag ett litet, litet strå till minska-konsumtionen stacken...

Bokashi

Jag funderar fortfarande på det här med kompostering och att ta hand om sina egna sopor. Den här gången är det bokashi som är föremål för funderingarna. Bokashi är en form av kompostering där man "syrar" sina kompostsopor. Det ska vara väldans bra för odlingsjorden och kommande grönsaker. Många använder sig av metoden och är mycket nöjda med den. Det låter enklare att kompostera med bokashi än på traditionellt sätt i en hushållskompost. Istället för att vintertid dagligen (eller kanske varannan dag) pulsa i djup snö i beckmörker för att tömma lite sopor, kan man stanna inne i värmen och ha allting nära och lättillgängligt. Och istället för att flytta matavfall från tallrik till liten kompostbehållare i köket till större kompost ute som sedan ska bli till jord som sedan flyttas till odlingarna.... så hoppar man över ett steg och går från kompostbehållare i köket direkt till odlingslanden. Sedan kan man ju såklart efterkompostera det i den traditionella komposten (om man har någon), men det verkar ju onödigt arbetskrävande. Man behöver alltså inte vänta på att det ska bli till jord innan man kan använda det i landen. Det jag funderar lite över är hur man gör vintertid med förvaringen när marken är frusen, och huruvida det luktar om matavfallet. Bokashifolket verkar hur som helst närmast lyriska och varken råttor eller odör ser ut att kunna minska deras bokashianda. Och för mig blev det ett besök på bokashi.se till frukost och ett startset är nu beställt. Så bokashifolket, vilka är era erfarenheter? För- och nackdelar? Vad bör jag tänka på?

Försådder till kommande varmbänk

I helgen sattes de första försådderna igång, dessa är tänkta till kommande varmbänk. När jag gick igenom förra årets fröer upptäckte jag att jag måste dementera mitt tidigare påstående om Lindbloms snygga fröpåsar. De är informativa, men inte så särskilt snygga. Däremot har Runåbergs väldigt fina fröpåsar, men tyvärr helt utan information (mer än firmanamn och sortnamn). Men, men.. Man kan inte få allt. Hur som helst blev det plågsamt tydligt att det är lite bråttom att beställa fröer till senvinterns sådder. Jag trodde att jag hade mer frön kvar än jag hade och planen var att få ner en hel del frön i jorden till helgen. Det får skjutas upp lite eftersom jag har akut fröbrist. Lindbloms talade om i sitt förord till katalogen att man eventuellt får räkna med fördröjda leveranser, och därmed halkar de neråt i min favoritlista. Första fröbeställningen kommer att gå till Impecta, de har ett trevligt utbud av kulturarvsväxter och ekologiskt. Och fröpåsarna är estetiskt tilltalande och informativa! Jag försöker i största möjliga mån köpa ekologiska fröer och undviker hybridfröerna (som är uppmärkta med F1). Förra årets nyhet blir en favorit i repris, svartkål (eller palmkål), ska det odlas mycket av. Även majs är nytt för mig sedan förra året och blev uppskattat hos både små och stora i familjen. I år ska jag även testa trädgårdsportlak och sojabönor. Spännande!