Sedan ett par månader tillbaka har det varit pest och pina att gå till jobbet. Det har känts meningslöst och ostimulerande. Jag har gått ner mer och mer i tid, så mycket det bara går, för att tillbringa så lite tid som möjligt där. Söndagsångesten förvandlades till helgångest och mitt deppiga humör förstörde ledigheten för alla i min närmaste omgivning. Det kändes som att jag dog lite för varje timme jag var tvungen att vara på jobbet och att jag helt skulle ruttna bort om jag stannade. Nack- och ryggproblemen blev sämre, en ständig huvudvärk gjorde att jag inte klarade av träningen som brukar hålla kroppen i schack. Glädjen, lusten och kreativiteten var som bortblåst. Ingenting var längre roligt, tröttheten var total.
Jag gick ner till halvtid och satsade på journaliststudierna. Där någonstans började det vända. I studierna får jag utlopp för kreativitet och skapande, hjärnan får arbeta igen. Det blev mitt andningshål. Jag kom igång med promenader och träning igen, kroppen börjar må bättre. Med studierna väcktes en gammal dröm till liv; jag ska försörja mig på att skriva. Jag började söka nya jobb, allt som har med språk och skrivande att göra har jag sökt. Och plötsligt händer det! Det är ett litet steg, men i helt rätt riktning - jag har fått ett vikariat som informatör. Här kommer jag äntligen att få arbeta med något som är relaterat till min utbildning, jag kommer att få arbeta med textredigering, översättning och en del skrivande. Tänk så fort det kan gå. På bara någon timme kom lusten, orken och glädjen tillbaka.
Livet är roligt igen!
fredag 3 november 2017
onsdag 1 november 2017
Uppföljning av Leva-så-billigt-det-bara-går
Vår leva-billigt månad gick över förväntan, den totala matkostnaden för vår familj stannade på strax under 1300 kronor för en månad. Och det gick ingen nöd på oss! Barnen fick vara med och bestämma mat (pannkakor är billigt!) och enligt dem så saknade inte heller de något i matväg. Alla var nöjda. Det var inte bara maten vi ville dra ner kostnaden på, det var egentligen allt; från resekostnader och nöjen till mat och presenter. Och vi lyckades riktigt, riktigt bra. När 24 september var här hade vi levt på en av våra månadslöner. Och då hade ändå halva lönen gått åt till material till växthusbygge. Vi fick såklart mersmak, och fortsatte en månad till. Med en bröllopsdag och en pizzakväll inkluderad fördubblade vi matkostnaden från föregående månad, men vi tycker fortfarande att det är helt ok. Vi hade lite räkningar att betala också vilket drog upp kostnaden en del, men fortfarande så klarade vi oss på en lön. Vi sparade alla kvitton för att se hur mycket och vad vi köper i matväg varje månad. Det var intressant att se att den allra största delen av vår matkostnad går till mjölkprodukter. Det betyder att vi behöver skaffa oss en ko...
I skrivande stund har grönsakerna fortfarande inte tagit slut, men variationen är betydligt mindre. Mörkret är här och orken tryter. Vi fortsätter att tänka på alla våra inköp, men får släppa lite på våra principer. Och så kör vi igång till våren ordentligt igen.
Förresten så har jag upptäckt vad lycka är. Lycka är när äldsta ungen ska på kalas och vill ge bort en hemodlad pumpa i present.
I skrivande stund har grönsakerna fortfarande inte tagit slut, men variationen är betydligt mindre. Mörkret är här och orken tryter. Vi fortsätter att tänka på alla våra inköp, men får släppa lite på våra principer. Och så kör vi igång till våren ordentligt igen.
Förresten så har jag upptäckt vad lycka är. Lycka är när äldsta ungen ska på kalas och vill ge bort en hemodlad pumpa i present.
onsdag 13 september 2017
Min typ av rikedom
Under september månad (lönemånad 25 augusti – 24 september) testar vi hur långt vi klarar oss på egenproducerat och hur billigt vi kan leva. När det gäller maten har vi en budget på 50kr om dagen att kompletteringshandla för, exempelvis mjölkprodukter och spannmål. 50 kronor ska räcka till hela vår familj, två vuxna och två barn, och är alltså inte per person räknat.
Idén fick jag från Maria Österåker och hennes Lev mer på mindre. Hon och familjen gjorde en liknande grej för några år sedan och idag är de i stort sett självförsörjande.
Vi har inte bunkrat upp i skafferi och frys i förväg. Det här testet var ganska spontant. Vi planerade ingenting för vår leva-billigt-månad. Däremot har vi alltid ganska gott om mat hemma; framförallt kött och en hel del mjölkprodukter eftersom vi köper en halv ko åt gången och fryser in mjölk och smör.
Vi gjorde en tvåveckors matlista som vi rullar på, anpassad efter vad vi har att äta i kökslandet och vad som finns i frys och skafferi. Listan är såklart levande och revideras efter tillgång, lust och ork. Variationen är stor, större än jag trodde. Det går verkligen ingen nöd på oss. Jag tror inte att någon i familjen tycker att vi äter ensidigt och tråkigt eller att någon saknar något. På menyn har vi rätter som pizza, sallad, omelett, morotssoppa, rödbetsbiffar, paj, pasta med grönsaker, ugnsrostade grönsaker med vitlökssås, köttfärssås... En söndag stod rådjursbiffar med potatis- och palsternacksmos och svampsås på bordet, vilket även blev en otroligt lyxig måndagsmiddag de rester som blev över. Vi hade lyckats pricka in ett snabbt besök hos en jägarfamilj samma dag de styckade och fick då med oss en påse viltfärs hem. Känslan över att det enda som inte var härproducerat var salt, peppar, grädde och smör är obeskrivlig.
Tolv dagar in på lönen handlade vi för första gången sedan den 19 augusti. Vi handlade lite havregryn till morgongröten, tomatpuré och tomatkross (nä, någon superskörd av tomater får vi inte…), bakpulver, ost att riva till fredagspizzan, olivolja och havremjölk. Vi behövde inte ens använda upp de 600 kr vi sparat på oss från den 25 augusti.
Det är inte bara matkostnaden vi testar att dra ner på den här månaden, även bilåkande, nöjen och onödiga inköp står på önskelistan över kostnader att minska ner på.
När det gäller bilåkandet har jag börjat åka kollektivt till jobbet, det spar vi både bensin- och parkeringspengar på. Och tiden det tar att tågpendla blir nästan detsamma som att ta bilen, i alla fall nu när staden i princip är stängd vid alla infarter på grund av vägarbeten, byggen och annat. På köpet får jag en 25-minuters promenad mellan stationen och jobbet både morgon och kväll.
Nöjen har vi väl aldrig lagt så mycket pengar på egentligen, men den här månaden utnyttjar vi skogen lite extra för att roa oss. Picknick och vandring är ett fantastiskt sätt att umgås med vänner och bekanta på. Vi har även haft turen att en kille i byn drog ihop en gratis musikfestival, då passade vi såklart på att gå. Grannbyns idrottsförening, som vi är medlemmar i, anordnade ett familjeläger med vandring, svampplockning, övernattning och korvgrillning. Vi var åtta vuxna och nio barn, gissa om ungarna hade kul! Vi fick en otroligt trevlig helg, till den ringa kostnaden av mat till självkostnadspris – vilket fortfarande inte spräckte vår lilla matbudget.
Onödiga inköp är väl ett begrepp som är ganska så relativt. För oss inkluderar det alkohol, godis och andra onyttigheter (vi bakar något gott istället, chokladbollar är en storfavorit för tillfället). Saker vi kanske vill ha, men egentligen inte behöver köper vi inte alls den här månaden. Vi försöker i så stor utsträckning som möjligt lösa saker på ett sätt som inte innebär köp av nya prylar. Häromdagen fick jag till exempel tag på en fin tröja och en vinterjacka i bra skick till äldsta sonen för totalt 70 kronor. Han blev jätteglad och supernöjd, för honom spelar det ingen roll att det är begagnade kläder.
Jag har alltid gillat att gå på marknader och loppisar. Just under september brukar det krylla av skördemarknader, men de har jag fått hålla mig ifrån. Och egentligen så odlar, saftar, syltar och bakar jag det mesta av utbudet på dessa marknader själv. Det tar ju bort lite av tjusningen av att gå på skördemarknad, men det ger desto större lycka att kunna producera själv så det känns inte som någon större uppoffring.
Hela det här testet är otroligt tillfredsställande. Det är min typ av rikedom, att kunna gå ut i landet och plocka min middag, kanske komplettera med något från frys och skafferi. Att vara ute i skogen och koppla bort bruset, att umgås med familj och vänner. Känslan av frihet och oberoende är oslagbar. Maken är lika taggad han och tycker att vi ska fortsätta i oktober också. Jag skulle tro att det blir så. Fortsättning följer!
Idén fick jag från Maria Österåker och hennes Lev mer på mindre. Hon och familjen gjorde en liknande grej för några år sedan och idag är de i stort sett självförsörjande.
Vi har inte bunkrat upp i skafferi och frys i förväg. Det här testet var ganska spontant. Vi planerade ingenting för vår leva-billigt-månad. Däremot har vi alltid ganska gott om mat hemma; framförallt kött och en hel del mjölkprodukter eftersom vi köper en halv ko åt gången och fryser in mjölk och smör.
Vi gjorde en tvåveckors matlista som vi rullar på, anpassad efter vad vi har att äta i kökslandet och vad som finns i frys och skafferi. Listan är såklart levande och revideras efter tillgång, lust och ork. Variationen är stor, större än jag trodde. Det går verkligen ingen nöd på oss. Jag tror inte att någon i familjen tycker att vi äter ensidigt och tråkigt eller att någon saknar något. På menyn har vi rätter som pizza, sallad, omelett, morotssoppa, rödbetsbiffar, paj, pasta med grönsaker, ugnsrostade grönsaker med vitlökssås, köttfärssås... En söndag stod rådjursbiffar med potatis- och palsternacksmos och svampsås på bordet, vilket även blev en otroligt lyxig måndagsmiddag de rester som blev över. Vi hade lyckats pricka in ett snabbt besök hos en jägarfamilj samma dag de styckade och fick då med oss en påse viltfärs hem. Känslan över att det enda som inte var härproducerat var salt, peppar, grädde och smör är obeskrivlig.
Tolv dagar in på lönen handlade vi för första gången sedan den 19 augusti. Vi handlade lite havregryn till morgongröten, tomatpuré och tomatkross (nä, någon superskörd av tomater får vi inte…), bakpulver, ost att riva till fredagspizzan, olivolja och havremjölk. Vi behövde inte ens använda upp de 600 kr vi sparat på oss från den 25 augusti.
Det är inte bara matkostnaden vi testar att dra ner på den här månaden, även bilåkande, nöjen och onödiga inköp står på önskelistan över kostnader att minska ner på.
När det gäller bilåkandet har jag börjat åka kollektivt till jobbet, det spar vi både bensin- och parkeringspengar på. Och tiden det tar att tågpendla blir nästan detsamma som att ta bilen, i alla fall nu när staden i princip är stängd vid alla infarter på grund av vägarbeten, byggen och annat. På köpet får jag en 25-minuters promenad mellan stationen och jobbet både morgon och kväll.
Nöjen har vi väl aldrig lagt så mycket pengar på egentligen, men den här månaden utnyttjar vi skogen lite extra för att roa oss. Picknick och vandring är ett fantastiskt sätt att umgås med vänner och bekanta på. Vi har även haft turen att en kille i byn drog ihop en gratis musikfestival, då passade vi såklart på att gå. Grannbyns idrottsförening, som vi är medlemmar i, anordnade ett familjeläger med vandring, svampplockning, övernattning och korvgrillning. Vi var åtta vuxna och nio barn, gissa om ungarna hade kul! Vi fick en otroligt trevlig helg, till den ringa kostnaden av mat till självkostnadspris – vilket fortfarande inte spräckte vår lilla matbudget.
Onödiga inköp är väl ett begrepp som är ganska så relativt. För oss inkluderar det alkohol, godis och andra onyttigheter (vi bakar något gott istället, chokladbollar är en storfavorit för tillfället). Saker vi kanske vill ha, men egentligen inte behöver köper vi inte alls den här månaden. Vi försöker i så stor utsträckning som möjligt lösa saker på ett sätt som inte innebär köp av nya prylar. Häromdagen fick jag till exempel tag på en fin tröja och en vinterjacka i bra skick till äldsta sonen för totalt 70 kronor. Han blev jätteglad och supernöjd, för honom spelar det ingen roll att det är begagnade kläder.
Jag har alltid gillat att gå på marknader och loppisar. Just under september brukar det krylla av skördemarknader, men de har jag fått hålla mig ifrån. Och egentligen så odlar, saftar, syltar och bakar jag det mesta av utbudet på dessa marknader själv. Det tar ju bort lite av tjusningen av att gå på skördemarknad, men det ger desto större lycka att kunna producera själv så det känns inte som någon större uppoffring.
Hela det här testet är otroligt tillfredsställande. Det är min typ av rikedom, att kunna gå ut i landet och plocka min middag, kanske komplettera med något från frys och skafferi. Att vara ute i skogen och koppla bort bruset, att umgås med familj och vänner. Känslan av frihet och oberoende är oslagbar. Maken är lika taggad han och tycker att vi ska fortsätta i oktober också. Jag skulle tro att det blir så. Fortsättning följer!
söndag 3 september 2017
Höstens projekt påbörjat
Tyvärr blev det gamla urblekta plegeltaket om möjligt ännu fulare än tidigare, så byte till tegel lär ske inom en snar framtid. Men först ska jag njuta av en härlig höst - liggandes på den upprustade kökssoffan i min rosa punschveranda med näsan i en god bok.
Igår när vi började riva jordkällaren jagade vi tyvärr bort en ny liten inneboende. En fladdermus hade satt sig på innerdörren med stor risk för att bli ihjälklämd om jag inte hade sett den och råkat stänga dörren igen. Det var precis vad som hände förra våren till min stora sorg. Jag borde bygga fladdermusholkar istället.
Jordkällaren såg lite värre ut än vad jag hade förväntat mig, även snickarbodens syll var vattenskadad och murken. Paniken som brukar infinna sig vid såna tillfällen dök aldrig upp denna gång. Jag har börjat lära mig att det har sina fördelar att vara gift med en kolugn snickare. Snickarmaken löste såklart det hela utan dramatik och problem.
Rivningen blev enkel eftersom allt trä var så otroligt murket, som att riva papper. Städningen efter var desto jobbigare eftersom vi hade murket virke precis överallt. Nu är tråkjobbet iallafall gjort.
Innan vi rev hade vi tre dörrar in till jordkällaren, det var två slussar innan man kommer in i själva källaren, jag vet inte om det egentligen fyllde någon funktion. Vi tänker hursom börja med att minska ner till två dörrar, den inre isolerade och den yttre liggande. (Den liggande ska för övrigt få lite större lutning så det blir enklare att ta sig in.) Märker vi att vi får problem med att hålla kylan får vi kanske bygga till mellandörren igen.
fredag 1 september 2017
Jag är tillbaka
Kanske har ni märkt att jag har legat lågt när det gäller bloggen under sommaren? Dels berodde det på att det var så otroligt skönt att slänga in jobbdatorn längst in i garderoben samma dag som jag gick på semester, dels beror det på att när jag väl hade något att skriva om så hade jag glömt bort lösenordet till datorn. Jag tog semester på riktigt helt enkelt!
Jag har precis avslutat andra jobbveckan efter sex veckors härlig ledighet. Egentligen känns det som åtta eftersom jag mentalt gick på semester veckan innan den fysiska semestern. Och när jag var in till stan och gästspelade en vecka mitt i sommaren jobbade jag korta dagar och kunde utnyttja de härliga eftermiddagarna och kvällarna. Det blir ju nästan två månaders ledighet. Inte konstigt att det känns tungt att komma in i rutinerna igen. De säger att man kommer in i jobbvardagen igen andra jobbveckan, men jag vet inte jag. Det är inte utan att det känns lite motigt med vardagsstress igen, kliva upp alldeles för tidigt för att ändå hamna i låååånga bilköer. De slipper jag i och för sig ganska snart eftersom jobbet tvingar mig att ställa bilen hemma genom att höja priset på parkering med 225%. Miljömässigt är det ju fantastiskt mycket bättre att ta tåget, men med tanke på hur vi bor blir jag ändå tvungen att ta bilen för att lämna och hämta barn och ta mig själv till stationen, så... Hur som helst valde jag då att gå ner ett par timmar (till) i tid. Jag räknade ut hur mycket jag förlorade på bensin och det nya parkeringspriset i förhållande till en månadsbiljett på UL och tog chansen. Inte sjutton tänker jag jobba två timmar i veckan bara för att kunna parkera bilen på jobbet!
Lite trevligt är det ändå med höst. I måndags började jag plugga på deltid, en distanskurs i journalistik, så vardagsstressen har krympt till tre dagar i veckan. Jag ser framemot en kul och spännande höst, vem vet vad som väntar bakom nästa dörr?
Jag har precis avslutat andra jobbveckan efter sex veckors härlig ledighet. Egentligen känns det som åtta eftersom jag mentalt gick på semester veckan innan den fysiska semestern. Och när jag var in till stan och gästspelade en vecka mitt i sommaren jobbade jag korta dagar och kunde utnyttja de härliga eftermiddagarna och kvällarna. Det blir ju nästan två månaders ledighet. Inte konstigt att det känns tungt att komma in i rutinerna igen. De säger att man kommer in i jobbvardagen igen andra jobbveckan, men jag vet inte jag. Det är inte utan att det känns lite motigt med vardagsstress igen, kliva upp alldeles för tidigt för att ändå hamna i låååånga bilköer. De slipper jag i och för sig ganska snart eftersom jobbet tvingar mig att ställa bilen hemma genom att höja priset på parkering med 225%. Miljömässigt är det ju fantastiskt mycket bättre att ta tåget, men med tanke på hur vi bor blir jag ändå tvungen att ta bilen för att lämna och hämta barn och ta mig själv till stationen, så... Hur som helst valde jag då att gå ner ett par timmar (till) i tid. Jag räknade ut hur mycket jag förlorade på bensin och det nya parkeringspriset i förhållande till en månadsbiljett på UL och tog chansen. Inte sjutton tänker jag jobba två timmar i veckan bara för att kunna parkera bilen på jobbet!
Lite trevligt är det ändå med höst. I måndags började jag plugga på deltid, en distanskurs i journalistik, så vardagsstressen har krympt till tre dagar i veckan. Jag ser framemot en kul och spännande höst, vem vet vad som väntar bakom nästa dörr?
onsdag 28 juni 2017
För lat för bokashi
I utflyttarbrevet i Åter skrev jag att jag skulle ge bokashin ett år. Det blev inte riktigt så. Under ett tertial höll jag ut och i början på juni fick hinkarna ett nytt hem hos en odlarvän i Hälsingland. Jag hoppas att det går bättre för honom än för mig. Jag tror att jag helt enkelt är för lat för bokashi. Eftersom jag var den enda i familjen som hade koll på, och intresse av, hur en bokashi ska skötas så blev jag ensam ansvarig för sophanteringen här hemma. Det visade sig att jag inte har någon som helst lust att klippa mina sopor i småbitar, jag glömmer att tömma den lilla behållaren i den större i tid och det är en pina att trycka till halvmögliga bananskal, kaffesump, äggskal och slemmiga fiskskinn för att det försöka få det helt lufttätt. Jag glömde också att tömma bokashin på lakvatten, vilket resulterade i en halvliter/liters tömning varje gång av stinkande vätska vars odör spred sig i huset och som jag dessutom inte visste vad jag skulle göra av (som gödning går bokashi 1/100 för att inte bli för starkt för växterna).
När jag sedan efter ett par veckors sopsyrning grävde ner de illaluktande soporna i backen tog det inte många dagar innan någon varit där och grävt upp det igen. Jag erkänner mig besegrad och återgår till ursprungsplanen att bygga en kompost av lecablock istället. Bokashin lämnar jag till de frälsta och flitiga.
När jag sedan efter ett par veckors sopsyrning grävde ner de illaluktande soporna i backen tog det inte många dagar innan någon varit där och grävt upp det igen. Jag erkänner mig besegrad och återgår till ursprungsplanen att bygga en kompost av lecablock istället. Bokashin lämnar jag till de frälsta och flitiga.
onsdag 14 juni 2017
Åkersniglarnas återkomst
Vi har hittills varit förskonade från mördarsniglar. Peppar, peppar… Istället har vi åkersniglar. Vilket jag tror är nästan lika illa. De kommer i massor och de är så små att de är svåra att döda med sax. Och de äter ALLT, till och med lökblast.
Den här försommaren har vi klarat oss riktigt bra, tyvärr på grund av att det har varit så torrt. Men nu har vi välsignats med några omgångar regn och med blötan kommer sniglarna.
Förra året testade jag Ferramol, ett snigelmedel som är godkänt för ekologisk odling. Det fungerade riktigt bra, ända tills jag åkte på semester en vecka och lämnade grönsaksvakten utan snigelinstruktioner… Lyckligtvis gick kålen att rädda när jag kom hem igen, åkersniglarna hade inte lyckats trycka i sig allt grönt.
Häromdagen slängde jag på Ferramol på lök och majs, där jag såg att sniglarna hade börjat vinna mark. Nackdelen med preparatet är att det regnar bort, det går därmed åt ganska mycket under blöta perioder. Men effektivt tycker jag nog ändå att det är.
En annan nackdel med Ferramol är att möss och råttor gillar det. Det visste jag egentligen redan för ett år sedan, men nu har jag fått det bevisat. Jag trodde nog inte riktigt att de skulle tugga sönder oöppnade förpackningar, men det har de alltså gjort. Jag har lärt mig läxan och får se till att skriva en dödasniglarinstruktion till grannen inför semestern och skaffa råttsäkrad Ferramolförvaring till kommande vinter.
Hursomhelst är jag rustad för snigelkrig. Bring it on!
Den här försommaren har vi klarat oss riktigt bra, tyvärr på grund av att det har varit så torrt. Men nu har vi välsignats med några omgångar regn och med blötan kommer sniglarna.
Förra året testade jag Ferramol, ett snigelmedel som är godkänt för ekologisk odling. Det fungerade riktigt bra, ända tills jag åkte på semester en vecka och lämnade grönsaksvakten utan snigelinstruktioner… Lyckligtvis gick kålen att rädda när jag kom hem igen, åkersniglarna hade inte lyckats trycka i sig allt grönt.
Häromdagen slängde jag på Ferramol på lök och majs, där jag såg att sniglarna hade börjat vinna mark. Nackdelen med preparatet är att det regnar bort, det går därmed åt ganska mycket under blöta perioder. Men effektivt tycker jag nog ändå att det är.
En annan nackdel med Ferramol är att möss och råttor gillar det. Det visste jag egentligen redan för ett år sedan, men nu har jag fått det bevisat. Jag trodde nog inte riktigt att de skulle tugga sönder oöppnade förpackningar, men det har de alltså gjort. Jag har lärt mig läxan och får se till att skriva en dödasniglarinstruktion till grannen inför semestern och skaffa råttsäkrad Ferramolförvaring till kommande vinter.
Hursomhelst är jag rustad för snigelkrig. Bring it on!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)