Karin och Henrik producerar lika mycket energi som de gör av med. De 12 solcellerna köpte de begagnade och arbetet har de till största delen gjort själva. Här är deras bästa tips på hur du enkelt fixar solenergi.
Ställ dig i kön för solcellsbidrag
Kötiden för solcellsbidrag kan sträcka sig från två månader till ett par år. Ställ dig därför i kön redan innan du börjar investera.
Var inte rädd för begagnat
Solceller håller i minst 25 år och tappar ytterst lite effekt varje år. En solcellsanläggning handlar om enkel teknik som inte går sönder.
Gör det enkelt för dig
Om du inte har någon byggställning eller är höjdrädd – sätt solpanelerna på marken istället för på ett tak.
Använd solplaneringsappar
Solplaneringsappar räknar ut var den bästa platsen ligger för din anläggning för att du ska få så stor nytta som möjligt av den under hela året.
Gör det mesta av jobbet själv
En solcellsanläggning är oerhört enkel att bygga. Det räcker med att kunna använda tumstock och skruvdragare. När solpanelerna monteras på en ställning på marken är det viktigt att de förankras ordentligt så att de inte förvandlas till ett vindfång. Grävning och eldragningar kan man lätt göra själv.
Ta hjälp av certifierad elektriker
En certifierad elektriker behövs för att koppla in anläggningen. Elektrikern är också behjälplig med var man bör placera omvandlaren och sköter det nödvändiga pappersarbetet. Be din elektriker att sätta solcellsinstallationen på den elfas där du har mest förbrukning, exempelvis på varmvattenberedaren.
Låt din elleverantör ta hand om elcertifikaten
Elcertifikaten innebär att du som producent av förnybar energi får några få öre i bonus per kilowattimme som du producerar. Pappersarbetet för detta är krångligt – låt elleverantören ta hand om detta. Ofta får du en liten ersättning från dem istället.
Köp inte en större anläggning än du behöver
Producerar du mer energi än du gör av med totalt under ett år får du inget skatteavdrag. Det är alltså än så länge onödigt att producera mer energi än du behöver.
tisdag 31 juli 2018
De byggde altan för tusen kronor - publicerat i Land 24 juli 2018
Karin och Henrik ville ha en altan för sommarens umgänge. Istället för att låta en hantverkare bygga den gjorde de det själva på två dagar med återvunna lastpallar. Tricket var att sänka ambitionsnivån och att bygga en enkel grund. Kostnaden slutade på en tiondel av normalpriset.
Hoppa över den svåra grunden
När vinterns tjäle hade släppt började Karin och Henrik konstruera sommarens nya uteplats. Först grävdes en liten bit jord bort för att få ett jämnt underlag att lägga markstenar på. På markstenarna lades lastpallar som de hade fått gratis. Jämfört med att gjuta en grund med plintar sparade denna konstruktion mycket arbetstid och pengar. Återvunna delar gör också bygget mer miljövänligt.
Materialval
Med hjälp av youtube, vattenpass och en skruvdragare skapade de ett miljövänligt sällskapsrum utomhus. Men det tryckimpregnerade altangolvet var ett dilemma.
– Tryckimpregnerat är inte bra ur miljösynpunkt, men det är det inte att behöva byta ut virket ofta heller. Vi valde det som skulle hålla längst, säger Henrik.
Brädorna visade sig vara precis så långa som krävdes för att täcka lastpallarna. De slapp kapningen och kunde skruva fast brädorna direkt.
– Det var rent flyt att virket passade så bra med lastpallarna, säger Henrik.
Sänk ambitionsnivån
Karin och Henrik är nöjda med sin altan. Den har klarat en vinter och ser fortfarande bra ut.
– Sjuttio procent bra räcker för att bli hundra procent nöjd. Vi har verkligen nytta av altanen och har använt den många vår- och sommardagar, säger Henrik. Trappen var slarvigt gjord, men fyller sin funktion. Den lagar vi när det behövs.
Alla kan bygga
Henrik menar att alla kan bygga en enklare konstruktion. Han syftar på att det var Karin som gjorde den absolut största delen av jobbet utan att ha någon snickarerfarenhet sedan tidigare. Kanske håller den några år färre än ett proffsbygge, men det hade tagit längre tid och kostat mer. Nu betalade de totalt tusen kronor för skruv, virke och markstenar.
Hoppa över den svåra grunden
När vinterns tjäle hade släppt började Karin och Henrik konstruera sommarens nya uteplats. Först grävdes en liten bit jord bort för att få ett jämnt underlag att lägga markstenar på. På markstenarna lades lastpallar som de hade fått gratis. Jämfört med att gjuta en grund med plintar sparade denna konstruktion mycket arbetstid och pengar. Återvunna delar gör också bygget mer miljövänligt.
Materialval
Med hjälp av youtube, vattenpass och en skruvdragare skapade de ett miljövänligt sällskapsrum utomhus. Men det tryckimpregnerade altangolvet var ett dilemma.
– Tryckimpregnerat är inte bra ur miljösynpunkt, men det är det inte att behöva byta ut virket ofta heller. Vi valde det som skulle hålla längst, säger Henrik.
Brädorna visade sig vara precis så långa som krävdes för att täcka lastpallarna. De slapp kapningen och kunde skruva fast brädorna direkt.
– Det var rent flyt att virket passade så bra med lastpallarna, säger Henrik.
Sänk ambitionsnivån
Karin och Henrik är nöjda med sin altan. Den har klarat en vinter och ser fortfarande bra ut.
– Sjuttio procent bra räcker för att bli hundra procent nöjd. Vi har verkligen nytta av altanen och har använt den många vår- och sommardagar, säger Henrik. Trappen var slarvigt gjord, men fyller sin funktion. Den lagar vi när det behövs.
Alla kan bygga
Henrik menar att alla kan bygga en enklare konstruktion. Han syftar på att det var Karin som gjorde den absolut största delen av jobbet utan att ha någon snickarerfarenhet sedan tidigare. Kanske håller den några år färre än ett proffsbygge, men det hade tagit längre tid och kostat mer. Nu betalade de totalt tusen kronor för skruv, virke och markstenar.
Självhushållaren Henrik - publicerat i Land 19 april 2018
Henrik Andersson bor i det lilla samhället Skyttorp sedan fyra år tillbaka. Här har han byggt upp ett självhushåll med hjälp av odlingar, höns och social gemenskap. Hans livsstil är noga planerad - konsumtion, grönsaksland och miljöpåverkan – allt är räknat på in i minsta detalj.
Hemma hos Henrik täcker en gammal filt trappen upp till övervåningen. På toalettdörrens insida sitter ett gäng A4:or med handskrivna diagram och kurvor över olika metoder att spara energi. En av dem visar huruvida filten fyller sitt syfte att hålla värmen kvar på nedervåningen. I Henriks hem är det mesta begagnat eller gåvor.
– Alla kläder jag har på mig nu är second hand, säger han. Kaminens fläkt är nyköpt. Det är en dyrare variant och viktig för värmen i huset.
I trädgården står en äldre husvagn som istället för att inhysa mänskliga varelser i dag har blivit bostad till Henriks kraftigt reducerade antal hönor. Utegården är på väg att få nättak efter ett flertal besök av höken. De fem överlevande kom till gården för ett år sedan och är ett uppskattat tillskott i hushållet.
– De omvandlar komposten till proteiner, är bra för miljön och ger mig ägg, säger Henrik. Rent ekonomiskt är det mer effektivt att skaffa höns än solpaneler. Både höns och grönsaker är bra för min lilla hushållsekonomi.
Henrik lönearbetar två dagar i veckan på Hela Sverige ska leva, resten av tiden är han självhushållare. Ekonomiskt klarar han sig bra. Han odlar ungefär hälften av sin egen mat, handlar nästan uteslutande second hand och sparar energi genom att bland annat sätta timer på varmvattenberedaren.
– Jag har jobbat metodiskt och långsiktigt med alla utgifter, säger han. Man sparar jättemycket på att inte vara med i konsumtionssnurren. Allt handlar om summan av inkomster minus utgifter, fortsätter han. Man blir inte rik på att vara självhushållare, men det kapar utgifter.
Vill dela med andra
Bortanför husvagnen står några bisamhällen som tillhör vänner till Henrik. Ved har han fått av en granne. Själv byter och skänker han gärna grönsaker. Självhushållning på heltid är inte något han eftersträvar. Det skulle innebära att han ensam måste stå för alla kunskaper och maskiner som krävs. Dessutom är Henrik en social själ. Samarbete och goda relationer är grundbultar i hans livsfilosofi. Han förespråkar en form av delningsekonomi - han skulle kunna tillhandahålla el genom solpaneler, en annan kunde stå för potatisen och en tredje för fläsket.
– Det är smartare och mer rationellt att dela med varandra och att hjälpas åt. Var och en kan skapa ett överskott på någonting som den är duktig på och gillar att göra. Det tror jag blir bra, säger han.
En vän till Henrik har under hösten fördubblat gårdens odlingsyta för att odla sina grönsaker här. För att få nära till odlingarna kommer han eventuellt också att bo här under sommaren.
– Det blir mer av det roliga, säger Henrik.
Gratisnöjen har minimal miljöpåverkan
Rik är den vars nöjen kostar minst – den amerikanske filosofen Henry David Thoreau och Henrik Andersson har en gemensam syn på livet. Henrik menar att vi behöver hitta sätt att bli lyckliga på utan att förstöra planeten. Hans förslag är att sluta konsumera och lägga krutet på sociala aktiviteter och umgänge istället.
– Det finns ett enkelt samband mellan hur mycket pengar man gör av med varje månad och hur dålig man är för miljön, säger han.
Henrik undviker konsumtionsaktiviteter. Men han talar varmt om cykelutflykter, fotboll, musik, knytkalas och andra aktiviteter som han och sonen Ossian brukar hitta på tillsammans med andra.
Oberoende och fri – men drivkraften är rädsla
Henriks livsstil gör att han kan leva på sin gård utan att vara beroende av någon större inkomst. Utan huslån och med låga omkostnader i övrigt känner sig Henrik fri. Ändå drivs han av rädsla. En rädsla för ensamhet i en hänsynslös kapitalistisk värld och för att välfärdssystemen kan krascha. Därför vill han inte vara beroende av systemen för att överleva. När det gäller pensionen och ålderdomen har han sin plan klar.
– Jag kan leva här på väldigt lite pengar. När kroppen inte orkar längre kommer jag att dö på potatisåkern med grepen i näven, säger han och skrattar.
Han blir allvarlig igen och lägger till att det är viktigt att tänka långsiktigt, men också att vi inte vet hur framtiden kommer att se ut.
Problematiskt med flygresor
I julas flög Henrik till Egypten. Han medger att hans resa har stor negativ miljöpåverkan, men tänker klimatkompensera genom att köpa fler solpaneler till dem han redan har. Självklart har han räknat ut hur många som krävs för att kompensera flygresan.
– Det är en fantastisk upplevelse att resa och därför svårt att sluta med, säger han. Det är konstigt att det är tillåtet att förstöra världen på det här sättet. Vi behöver lagstiftning som reglerar vårt flygande.
Samtidigt tror Henrik på varje enskild individs förmåga att påverka och göra skillnad.
– Hela mitt liv är en inspiration av andra människor. Då borde ju även jag kunna inspirera andra, säger han.
På facebook visar Henrik sina 654 vänner att han lever som han lär. Genom medvetna val, ärlighet och en smittande entusiasm lämnar han ingen oberörd. Nog kan han inspirera alltid.
Namn: Henrik Andersson
Bor: Skyttorp
Ålder: 43 år
Yrke: Webbadministratör, självhushållare
Familj: sonen Ossian och partnern Karin
Drivs av: lust, gemenskap och rädsla
Intressen: musik, fotboll och social gemenskap
Henriks bästa klimatsmarta tips
1. Odla egna grönsaker, laga storkok och frys in
2. Köp ingenting eller bara second hand
3. Spara energi
4. Välj cykel och god hälsa, välj bort bilen
5. Säg nej till konsumtionsaktiviteter
6. Säg ja till livskvalitet, glädje och gemenskap
Skyttorp
Skyttorp är en liten tätort i Uppland, 30 km norr om Uppsala. De knappt 650 invånarna har tillgång till tågstation, skola F-5, idrottsförening och en aktiv kyrkoverksamhet.
Hemma hos Henrik täcker en gammal filt trappen upp till övervåningen. På toalettdörrens insida sitter ett gäng A4:or med handskrivna diagram och kurvor över olika metoder att spara energi. En av dem visar huruvida filten fyller sitt syfte att hålla värmen kvar på nedervåningen. I Henriks hem är det mesta begagnat eller gåvor.
– Alla kläder jag har på mig nu är second hand, säger han. Kaminens fläkt är nyköpt. Det är en dyrare variant och viktig för värmen i huset.
I trädgården står en äldre husvagn som istället för att inhysa mänskliga varelser i dag har blivit bostad till Henriks kraftigt reducerade antal hönor. Utegården är på väg att få nättak efter ett flertal besök av höken. De fem överlevande kom till gården för ett år sedan och är ett uppskattat tillskott i hushållet.
– De omvandlar komposten till proteiner, är bra för miljön och ger mig ägg, säger Henrik. Rent ekonomiskt är det mer effektivt att skaffa höns än solpaneler. Både höns och grönsaker är bra för min lilla hushållsekonomi.
Henrik lönearbetar två dagar i veckan på Hela Sverige ska leva, resten av tiden är han självhushållare. Ekonomiskt klarar han sig bra. Han odlar ungefär hälften av sin egen mat, handlar nästan uteslutande second hand och sparar energi genom att bland annat sätta timer på varmvattenberedaren.
– Jag har jobbat metodiskt och långsiktigt med alla utgifter, säger han. Man sparar jättemycket på att inte vara med i konsumtionssnurren. Allt handlar om summan av inkomster minus utgifter, fortsätter han. Man blir inte rik på att vara självhushållare, men det kapar utgifter.
Vill dela med andra
Bortanför husvagnen står några bisamhällen som tillhör vänner till Henrik. Ved har han fått av en granne. Själv byter och skänker han gärna grönsaker. Självhushållning på heltid är inte något han eftersträvar. Det skulle innebära att han ensam måste stå för alla kunskaper och maskiner som krävs. Dessutom är Henrik en social själ. Samarbete och goda relationer är grundbultar i hans livsfilosofi. Han förespråkar en form av delningsekonomi - han skulle kunna tillhandahålla el genom solpaneler, en annan kunde stå för potatisen och en tredje för fläsket.
– Det är smartare och mer rationellt att dela med varandra och att hjälpas åt. Var och en kan skapa ett överskott på någonting som den är duktig på och gillar att göra. Det tror jag blir bra, säger han.
En vän till Henrik har under hösten fördubblat gårdens odlingsyta för att odla sina grönsaker här. För att få nära till odlingarna kommer han eventuellt också att bo här under sommaren.
– Det blir mer av det roliga, säger Henrik.
Gratisnöjen har minimal miljöpåverkan
Rik är den vars nöjen kostar minst – den amerikanske filosofen Henry David Thoreau och Henrik Andersson har en gemensam syn på livet. Henrik menar att vi behöver hitta sätt att bli lyckliga på utan att förstöra planeten. Hans förslag är att sluta konsumera och lägga krutet på sociala aktiviteter och umgänge istället.
– Det finns ett enkelt samband mellan hur mycket pengar man gör av med varje månad och hur dålig man är för miljön, säger han.
Henrik undviker konsumtionsaktiviteter. Men han talar varmt om cykelutflykter, fotboll, musik, knytkalas och andra aktiviteter som han och sonen Ossian brukar hitta på tillsammans med andra.
Oberoende och fri – men drivkraften är rädsla
Henriks livsstil gör att han kan leva på sin gård utan att vara beroende av någon större inkomst. Utan huslån och med låga omkostnader i övrigt känner sig Henrik fri. Ändå drivs han av rädsla. En rädsla för ensamhet i en hänsynslös kapitalistisk värld och för att välfärdssystemen kan krascha. Därför vill han inte vara beroende av systemen för att överleva. När det gäller pensionen och ålderdomen har han sin plan klar.
– Jag kan leva här på väldigt lite pengar. När kroppen inte orkar längre kommer jag att dö på potatisåkern med grepen i näven, säger han och skrattar.
Han blir allvarlig igen och lägger till att det är viktigt att tänka långsiktigt, men också att vi inte vet hur framtiden kommer att se ut.
Problematiskt med flygresor
I julas flög Henrik till Egypten. Han medger att hans resa har stor negativ miljöpåverkan, men tänker klimatkompensera genom att köpa fler solpaneler till dem han redan har. Självklart har han räknat ut hur många som krävs för att kompensera flygresan.
– Det är en fantastisk upplevelse att resa och därför svårt att sluta med, säger han. Det är konstigt att det är tillåtet att förstöra världen på det här sättet. Vi behöver lagstiftning som reglerar vårt flygande.
Samtidigt tror Henrik på varje enskild individs förmåga att påverka och göra skillnad.
– Hela mitt liv är en inspiration av andra människor. Då borde ju även jag kunna inspirera andra, säger han.
På facebook visar Henrik sina 654 vänner att han lever som han lär. Genom medvetna val, ärlighet och en smittande entusiasm lämnar han ingen oberörd. Nog kan han inspirera alltid.
Namn: Henrik Andersson
Bor: Skyttorp
Ålder: 43 år
Yrke: Webbadministratör, självhushållare
Familj: sonen Ossian och partnern Karin
Drivs av: lust, gemenskap och rädsla
Intressen: musik, fotboll och social gemenskap
Henriks bästa klimatsmarta tips
1. Odla egna grönsaker, laga storkok och frys in
2. Köp ingenting eller bara second hand
3. Spara energi
4. Välj cykel och god hälsa, välj bort bilen
5. Säg nej till konsumtionsaktiviteter
6. Säg ja till livskvalitet, glädje och gemenskap
Skyttorp
Skyttorp är en liten tätort i Uppland, 30 km norr om Uppsala. De knappt 650 invånarna har tillgång till tågstation, skola F-5, idrottsförening och en aktiv kyrkoverksamhet.
torsdag 22 februari 2018
Lustdriven och längtandes
Jag drivs av lust. Så länge jag tycker att något är roligt och värdefullt så brinner jag. Känslan när jag får använda min kompetens och får utlopp för min kreativitet är fantastisk. Att få gräva ner sig riktigt djupt i något är underbart. Då brinner jag som mest, då är jag som bäst.
Jobbmässigt är jag precis där, precis just nu. Jag får den utveckling jag så länge har längtat efter och självförtroendet växer. Det är kul att gå till jobbet igen. Jag har hittat rätt.
Ändå är det något som skaver. Vissa dagar kryper den på mig, den där olustiga känslan av rastlöshet och oro. Den där känslan att något inte är riktigt som det ska. Jag vet precis vad det handlar om. Det handlar om att jag, trots mitt härliga jobb, inte äger min tid. Jag bestämmer inte själv hur jag ska disponera den. Min tid, trots flextimmar och med möjlighet till hemarbete, ägs av någon annan. Jag är anställd.
Jag blir alltid lika inspirerad när jag träffar människor som går sin egen väg, som hoppar av ekorrhjulet och som väljer en annan väg. Och som gör det av skälet att få mer tid. Mer tid för familj, vänner, nöjen, livet. Längtande lyssnar jag, längtande samlar på mig av deras erfarenheter och tankar. Min tid kommer den också. Jag är redan en bit på väg.
Idag fick jag mejl från en tidigare kursare. Hon är väldigt bra på det hon gör och är en stor inspirationskälla. Jag kontaktade henne för jag ville ha lite tips och goda råd på hur man kommer dit hon har kommit. Såhär säger hon om att disponera sin egen tid:
Just det här med att vara sin egen och få bestämma själv tycker jag är helt fantastiskt. Det passar mig så himla bra, och särskilt just nu i livet med små barn då jag kan bestämma mina arbetstider själv, och inte behöver jobba så långa dagar. Jag kan också vara flexibel och försöka vara ledig när maken och dottern är lediga, och vice versa. Också att jag kan vara effektiv och jobba på, och sedan vara ledig. När jag var anställd handlade det mycket om att fylla ut tiden, och man tjänade sällan på att vara snabb. Helt galet.
Huvudet på spiken! Jag älskar hennes svar! Det är ju precis det där jag vill åt.
Längtande planerar jag, längtande längtar jag. Och lusten är i allra högsta grad närvarande.
Jobbmässigt är jag precis där, precis just nu. Jag får den utveckling jag så länge har längtat efter och självförtroendet växer. Det är kul att gå till jobbet igen. Jag har hittat rätt.
Ändå är det något som skaver. Vissa dagar kryper den på mig, den där olustiga känslan av rastlöshet och oro. Den där känslan att något inte är riktigt som det ska. Jag vet precis vad det handlar om. Det handlar om att jag, trots mitt härliga jobb, inte äger min tid. Jag bestämmer inte själv hur jag ska disponera den. Min tid, trots flextimmar och med möjlighet till hemarbete, ägs av någon annan. Jag är anställd.
Jag blir alltid lika inspirerad när jag träffar människor som går sin egen väg, som hoppar av ekorrhjulet och som väljer en annan väg. Och som gör det av skälet att få mer tid. Mer tid för familj, vänner, nöjen, livet. Längtande lyssnar jag, längtande samlar på mig av deras erfarenheter och tankar. Min tid kommer den också. Jag är redan en bit på väg.
Idag fick jag mejl från en tidigare kursare. Hon är väldigt bra på det hon gör och är en stor inspirationskälla. Jag kontaktade henne för jag ville ha lite tips och goda råd på hur man kommer dit hon har kommit. Såhär säger hon om att disponera sin egen tid:
Just det här med att vara sin egen och få bestämma själv tycker jag är helt fantastiskt. Det passar mig så himla bra, och särskilt just nu i livet med små barn då jag kan bestämma mina arbetstider själv, och inte behöver jobba så långa dagar. Jag kan också vara flexibel och försöka vara ledig när maken och dottern är lediga, och vice versa. Också att jag kan vara effektiv och jobba på, och sedan vara ledig. När jag var anställd handlade det mycket om att fylla ut tiden, och man tjänade sällan på att vara snabb. Helt galet.
Huvudet på spiken! Jag älskar hennes svar! Det är ju precis det där jag vill åt.
Längtande planerar jag, längtande längtar jag. Och lusten är i allra högsta grad närvarande.
söndag 18 februari 2018
Lusten, orken och tiden räcker inte alltid till
Nu har det varit tyst på bloggen ett tag. Efter nyår började jag på nytt jobb vilket har tagit mycket av tiden och orken att skriva för skojs skull. Jobbet är kul, äntligen får jag arbeta med något som har anknytning till min utbildning! Jag översätter, mottagaranpassar, korrläser och textredigerar - en språknörds dröm. Tyvärr blir det inte mycket skrivande kreativitet kvar till kvällen. Ej heller är jag speciellt sugen att fortsätta knappa på datorn efter ett gäng timmars arbete på skärmen. Nu när det börjar dra ihop sig till odlingssäsong lägger jag min privata tid, lust och återhämtning på fröer, försådder och trädgårdsplanering istället. Och givetvis får familjen sin beskärda del av min tid.
När lusten, motivationen och framförallt tiden finns dyker jag upp här igen.
På återseende!
När lusten, motivationen och framförallt tiden finns dyker jag upp här igen.
På återseende!
söndag 17 december 2017
Nytta förenat med nöje - 100% glädje
En tidigare kollega till mig berättade för några år sedan att det gick åt en tank bensin i veckan bara för att skjutsa barnen till olika aktiviteter. Då bor de ändå centralt i staden, och aktiviteterna utfördes inom några få kilometers avstånd.
En annan bekant till mig vägrar hamna i aktivitetsfällan där man lägger massor av tid på att skjutsa barnen överallt, utan att egentligen umgås med dem. Han väljer istället att göra saker tillsammans med sitt barn och andra familjer. Och han väljer att göra det i lokalsamhället och utan prylkonsumtion, exempelvis genom cykelutflykter, teater, knytkalas och umgänge hemmavid.
Själv har jag minst två hockeytokar i familjen, maken och äldsta barnet. Vi får väl se var minstingen vill tillbringa sin fritid. Men jag vill att de ska få göra det de tycker är riktigt roligt. Jag tänker också att det räcker med en sådan aktivitet per barn, och att de ska få be om det själva. Att aktivera för aktiverandets skull känns inte rimligt, men jag tror att det är många som upplever att det är en stor social press på att ha en fartfylld och stressad fritid. ”Alla andra gör ju…” och så känner man pressen att behöva göra likadant. Det har blivit en statusmarkör på samma sätt som prylar och konsumtion.
I skrivande stund står den största hockeytoken och spolar is i den hembyggda rinken. Tanken är att skapa utrymme för våra intressen hemma, inte behöva åka iväg för att ha roligt. Bara det blir tillräckligt kallt så kommer vi att ha mycket roligt den här vintern.
Andra gratisnöjen vi har, precis som ovan nämnd bekant, är att göra saker tillsammans med andra. Det är superkul att till exempel stänga en grishage tillsammans med grannarna, baka tunnbröd i någon bagarstuga, vara aktiv i hembygdsföreningen, äta mat ihop med vänner en vanlig vardag och pyssla med juntagänget.
Häromdagen kom en vän över för att lära mig att sy ett förkläde. Det tog kanske en kvart. Resten av de närmare två timmarna fastnade vi i tekoppen och en massa härligt prat. Det är vad jag kallar nöje!
En annan bekant till mig vägrar hamna i aktivitetsfällan där man lägger massor av tid på att skjutsa barnen överallt, utan att egentligen umgås med dem. Han väljer istället att göra saker tillsammans med sitt barn och andra familjer. Och han väljer att göra det i lokalsamhället och utan prylkonsumtion, exempelvis genom cykelutflykter, teater, knytkalas och umgänge hemmavid.
Själv har jag minst två hockeytokar i familjen, maken och äldsta barnet. Vi får väl se var minstingen vill tillbringa sin fritid. Men jag vill att de ska få göra det de tycker är riktigt roligt. Jag tänker också att det räcker med en sådan aktivitet per barn, och att de ska få be om det själva. Att aktivera för aktiverandets skull känns inte rimligt, men jag tror att det är många som upplever att det är en stor social press på att ha en fartfylld och stressad fritid. ”Alla andra gör ju…” och så känner man pressen att behöva göra likadant. Det har blivit en statusmarkör på samma sätt som prylar och konsumtion.
I skrivande stund står den största hockeytoken och spolar is i den hembyggda rinken. Tanken är att skapa utrymme för våra intressen hemma, inte behöva åka iväg för att ha roligt. Bara det blir tillräckligt kallt så kommer vi att ha mycket roligt den här vintern.
Andra gratisnöjen vi har, precis som ovan nämnd bekant, är att göra saker tillsammans med andra. Det är superkul att till exempel stänga en grishage tillsammans med grannarna, baka tunnbröd i någon bagarstuga, vara aktiv i hembygdsföreningen, äta mat ihop med vänner en vanlig vardag och pyssla med juntagänget.
Häromdagen kom en vän över för att lära mig att sy ett förkläde. Det tog kanske en kvart. Resten av de närmare två timmarna fastnade vi i tekoppen och en massa härligt prat. Det är vad jag kallar nöje!
onsdag 6 december 2017
Skit i sopsorteringen, åk till Thailand istället
En flygresa till Thailand gör ett helt livs sopsorterande bortkastat. Jag vet inte exakt var det kommer ifrån, om det är Stefan Sundströms eller Malena Ernmans citat som sprids via facebook just nu.
Jag gillar både Sundströms och Ernmans engagemang och klimatradikalitet, men här blir jag lite irriterad på det otroligt fyrkantiga påståendet, vem det nu var som sa det. Det är som att säga att det inte är någon idé att sluta snusa eftersom man rökte för fem år sedan.
Det är jättebra att belysa hur illa det är med flyget och att vi alla borde sluta upp med otyget omedelbart. Det lär tyvärr inte ske utan politiska beslut och förbud, eller att oljan faktiskt till slut tar slut. Men jag tycker att det är fel att säga att det är lönlöst att sopsortera för att man flyger till Thailand. Då är jag körd ett par gånger om efter ett antal resor till bland annat USA, Nya Zealand och typexemplet Thailand. Då spelar det ju ingen roll vad jag gör nu.
Jag tänker att allt positivt som var och en gör för miljön är bra, oavsett hur litet eller stort det än är. Alla kan göra något och även det lilla måste räknas. Och om man åker till Thailand och struntar i att sopsortera då? Det måste ju bli dubbelt dåligt?
Sedan är det ju solklart att flygandet måste minska rejält. Där håller jag med helt och hållet. Men människan styrs av lust och inte sunt förnuft. Och så länge det är så pass billigt att flyga kommer folk att fortsätta med det. Förhoppningsvis fortsätter de även att sopsortera.
Jag gillar både Sundströms och Ernmans engagemang och klimatradikalitet, men här blir jag lite irriterad på det otroligt fyrkantiga påståendet, vem det nu var som sa det. Det är som att säga att det inte är någon idé att sluta snusa eftersom man rökte för fem år sedan.
Det är jättebra att belysa hur illa det är med flyget och att vi alla borde sluta upp med otyget omedelbart. Det lär tyvärr inte ske utan politiska beslut och förbud, eller att oljan faktiskt till slut tar slut. Men jag tycker att det är fel att säga att det är lönlöst att sopsortera för att man flyger till Thailand. Då är jag körd ett par gånger om efter ett antal resor till bland annat USA, Nya Zealand och typexemplet Thailand. Då spelar det ju ingen roll vad jag gör nu.
Jag tänker att allt positivt som var och en gör för miljön är bra, oavsett hur litet eller stort det än är. Alla kan göra något och även det lilla måste räknas. Och om man åker till Thailand och struntar i att sopsortera då? Det måste ju bli dubbelt dåligt?
Sedan är det ju solklart att flygandet måste minska rejält. Där håller jag med helt och hållet. Men människan styrs av lust och inte sunt förnuft. Och så länge det är så pass billigt att flyga kommer folk att fortsätta med det. Förhoppningsvis fortsätter de även att sopsortera.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)