Jag tjatar inte, jag odlar

Igår välkomnade jag våren genom att få ner försådd sallad, ruccola och spenat i den misslyckade varmbänken som blev en lyckad kallbänk. Jag satte även lite morötter, dill och bladkål för att få en tidig start på dem.



Det är fortfarande fruset i backen och idag hade jag tänkt plocka av löv och annat täckmaterial från odlingslanden för att hjälpa våren på traven lite. Vädergudarna tyckte annat och gav oss vinter och snö. Inspirerad av Björndahls eko tillbringas dagen istället med att så mer grönt och att plantera om tomater. Det extra ljuset som växtlamporna ger gör verkligen skillnad. Tidigare år har de små plantorna varit långa, taniga och svåra att hantera. I år är de knubbiga och fina.



Var ska jag då få plats med allt det gröna? Tidigare år har trappen successivt fyllts med plantor av olika slag. De få söderfönster vi har har belamrats med små krukor och förra året tror jag att jag gick lite över gränsen när jag slet bort insynsskyddet i badrumsfönstret för att jag behövde platsen. Snickarmaken har fått nog och i år jobbas det febrilt mot tiden, min rosa punschveranda börjar ta form. Förhoppningsvis är den klar innan plantorna har blivit alltför stora. Och bara så att ni vet; jag tjatar inte, jag odlar...