När skogen blir trädgård - publicerat i Syre Stockholm 16 november 2018

Det bubblar och fräser av odlingslust i stan. Fortfarande är små trädgårdsland på enskilda villatomter vanligast förekommande, men alternativa platser och sätt att odla är på stark frammarsch. Gemenskap, hållbarhet, glädje, biologisk mångfald och kolinbindning mässas likt ett buddhistiskt mantra på varje liten grön plätt.

En vanlig vardag i oktober ligger Rågdalens skogsträdgård öde. En man promenerar med sin hund. Änderna småpratar i Kräppladammen och bortanför skogen hörs bilarna susa förbi. Hade inte skördesäsongen börjat lida mot sitt slut skulle odlingen bjuda på många både vanliga och lite mer exotiska läckerheter – vinbär, aronia, gojibär, saskatoon, körsbär och ostronskivling. ”Först får skörda” gäller både människor och djur.

Havtornen verkar ingen bry sig om, de orangea bären lyser trotsigt mot det grågröna bladverket. Kanske är de helt enkelt för motsträviga för att plockas. Sänks blicken upptäcker man kvarblivet ätbart även i markskiktet – oregano, nässlor och ängssyra. Ett sömnigt Edens lustgård på gränsen mellan Stockholm och Huddinge kommun.

År 2009 studerade Margaretha Odberger permakultur på Södertörns högskola. Tillsammans med vänner ville hon göra något praktiskt för klimatet och kommande generationer genom att sätta matfrågan i fokus. Det resulterade i den gerillaodlade skogsträdgården Rågdalen och senare den laglydigare varianten på Stockholms universitet. Under Earth Week 2010 fick de i uppdrag att visa en tillfällig skogsträdgård på det sistnämnda stället, vilket innebar att växterna de sponsrades med aldrig grävdes ner. När evenemanget var över flyttades de till Rågdalen, nära Margaretha Odbergers hem.

– Vi fick ätbara perenner till ett värde av 20 000 kronor alldeles gratis. Vi satte dem vid dammen. Ur ett permakulturperspektiv är det ett väldigt bra läge. Man ska lätt kunna skörda eller vattna när man har vägarna förbi. Skogsträdgården blir en del av livsstilen, för oss ligger den på vägen till tunnelbana och matbutik.

Allt som planterats i ätbara skogar är inte menat att stoppas i munnen. En hel del som odlas är systemuppehållande och drar till sig pollinerare och andra nyttodjur. Tanken är att försöka efterlikna naturen – ju större mångfald, desto mer resilient är ekosystemet. Pesticider och konstgödsel är förbjudet i den här världen, insekter och djur bekämpas inte. Istället bjuds de in till lekfullt samarbete. Även den murknade ställningen, som tidigare upplät sina åldrade slanor åt störbönorna, fyller sitt syfte och får i takt med nedbrytningsprocessen ge nytt liv åt andra organismer. Hållbara ekosystem förbereds och balans uppnås utan hierarkier. Människan är ett verktyg, här för att hjälpa till. Också under mark arbetas det i det tysta, mikroorganismer bryter ner kvarlämnade växtdelar och rötter.

I skogsträdgårdar fokuserar man på system som sköter sig själva i så stor utsträckning som möjligt. Därför odlas buskar, träd, perenner och självsående annueller. Även ettåriga grönsaker går att hitta, framförallt i etableringsfasen då exempelvis pumpa och potatis är bra att fylla ut tom yta med. Den överblivna grönmassan, både trädens löv, knölarnas blast och förmultnande rötter blir sedan till fin kompost. Skogsträdgården blir självgödslande och har en hög kolinbindningsförmåga. Nedbrytningen blir högre ju mer syre som släpps in. Därför gräver man inte i jorden så kolet växtdelarna byggts upp av blir kvar. Det skapar en humus som likt en tvättsvamp suger åt sig fukt och näring, vilket gör att Rågdalen klarar även extremtorra somrar, som den nyss passerade, bra. Men myten att det lövskogsinspirerade ekosystemet skulle vara skötselfritt vill Margaretha Odberger slå hål på.

– Det finns många fördelar med skogsträdgårdsodling – den är hållbar, den biologiska mångfalden är stor, skördetiden är lång och sträcker sig från vår till höst och pågår i vissa fall även under vintern. Men att den skulle vara skötselfri… Nej, det stämmer inte. Det tar mycket tid att anlägga och planera. Har du använt dig av fel design kommer det att sluta med lika mycket jobb som i en vanlig köksträdgård.

Hon rekommenderar att gå en kurs om man är intresserad av ämnet. Kunskap, men också intresse och drivkraft, krävs. Som en gemensam stadsodling tycker hon att den lämpar sig allra bäst eftersom den då inte blir så tidskrävande. Men det gäller att anpassa planeringen efter var man är. I stadsmiljö är det till exempel viktigt att beskära rätt för att undvika att grenar dras ner. Om grenvinkeln är för brant uppstår då fläkskador och trädet dör. Universitets skogsträdgård har haft problem med att växter trampats ner och skördats för hårt. Man har hittat stöldgods och människor urinerar på det som är tänkt att ätas upp.

– Det är en utsatt miljö. Men ju finare vi gör det, desto mindre förstörelse blir det. Om folk känner sig hemma på platsen sköter de sig, säger hon.

Rågdalens skogsträdgård är idag en ideell förening och en del av Rågsveds naturreservat. Hit är alla välkomna enligt texten på anslagstavlan vid ingången. Man meddelar också att planer finns att utöka odlingarna och att platsen är till för alla så länge man respekterar den och skördar varsamt.

Nytt för i år är Naturskolan som i somras anordnades med hjälp av bidrag från Naturskyddsföreningens miljöfond. Grundidén med projektet är att knyta ihop bostadsområdena Rågsved och Huddinge för att överbrygga de sociala klyftorna. Att skapa en träffpunkt och kontakt mellan familjer med olika bakgrund. Odling var sekundärt och smögs in i samtalen. Samtidigt som halsband tillverkades av naturmaterial, nedfallna grenar täljdes och maten grillades delades kunskaper och tankar.

– Ungefär sextio personer slöt upp. Det är kul när folk upptäcker en ny värld som ligger så nära hemmet.

De sociala och pedagogiska aspekterna är, tillsammans med miljöperspektivet, viktigast för skogsträdgårdar på små arealer, menar Margaretha Odberger. Människor får en koppling till naturen på ett enkelt sätt genom att vistas i Rågdalen. För att kunna skörda krävs kunskap och utbildning om de olika arterna och deras roll i den ätbara skogen. En del växter, som kärleksört och myskmalva, är från början vilda fleråriga grönsaker som den oinvigde odlar för prydnad i rabatten. Många blir förvånade över att de går att äta. Rågdalen är till för alla och har handikappanpassats så gott det går. Gräset i gångarna klipps för att en rullstol lätt ska komma fram.

Rent utseendemässigt har Rågdalens och Stockholm universitets ätbara skogar inte mycket gemensamt. Skogsträdgårdar kan utformas på många sätt.
– Det är ingen skrivbordsprodukt. Man måste anpassa sig efter platsen, ingen är den andra lik. Universitetets odling sköter vi under juni och augusti då vi har sommarkurser. Folk kommer för att skörda på övriga tider, men ogräsrensning och annat prioriteras bort, säger Margaretha Odberger.

Designen här har blivit mer vildvuxen och koncentrerad på en ”våning”. Annars odlar man i olika nivåer, med växter som skiljer sig i höjd, för att så mycket solljus som möjligt ska nå de plantor som behöver det. Universitetets skogsträdgård syns också mer än Rågdalens.

– Folk vill ha en traditionell visningsträdgård och undrar varför det är så mycket maskrosor. De förstår inte att växterna har sin funktion och att det måste se stökigt ut. Vi behöver ha den designen eftersom vi inte har möjlighet att sköta om det bättre.

Gräset här är riktigt kortklippt, anpassat för studenter i stadskläder, och gångarna är bredare. Läget skiljer sig också. Universitetets odling ligger i söderslänt, på sina ställen i zon 1, medan Rågdalens är skuggigare och kallare. Till skillnad från den tjocka, styva leran där är jorden på universitetet lätt, sandig och varm.
Bara Gröna linjen binder dem samman kan tyckas. Men trots de många skillnaderna finns en gemensam grundtanke för dessa och övriga skogsträdgårdar – designen där människan är en del av helheten. Där omtanken om djur och miljö står i fokus. Där alla har en plats.

Skogsträdgårdar att besöka i Stockholm:
Bagarmossen
Vitabergsparken (ett skötselfritt ekosystem)
Tantolunden
Fisksätra

För den nyfikne:
Permaculture Stockholm på facebook - Här kan du få hjälp att hitta närmaste tillsammansodling
Studieförbunden - Många studieförbund anordnar kurser i ämnet skogsträdgård
Tillväxt.org - Nätverk som annonserar från olika odlingsgrupper i Stockholmsområdet. Anordnar kurser och träffar.

För den lässugne – litteratur anpassat efter svenska förhållanden:
”Skogsträdgården – odla ätbart överallt” av författarna Philipp Weiss och Annevi Sjöberg
Här finns bland annat tips på hur och var du etablerar din skogsträdgård. Boken innehåller över 400 olika växtporträtt.
Den lite mindre omfattande ”Fleråriga grönsaker: upptäck, odla, njut” också skriven av Philipp Weiss och Annevi Sjöberg, är föregångaren och en liten försmak till det större verket.