Jag har blivit min gammelfarmor

Ni vet den där märkliga tanten på andra sidan byn, den där som kallar russin för godis? Den där som ger bort hemgjorda saker i present, sparar på gammalt presentpapper för att återanvända det, gråter när hon upptäcker att plommonträdet håller på att gå mitt itu och ropar högt av glädje när hon hittar en gammal picknickkorg på loppis. Den tanten är jag. Vi har en liten rolig historia i vår familj som vi har fnissat åt i alla år. Den handlar om när min familj en gång hälsade på min morfarsmor och morfarsfar. När besöket började lida mot sitt slut plockade min morfarsmor fram en bunt med använda, urdiskade pajformar i folie och gav till min mor. Av artighet tog hon såklart emot gåvan och formarna fick följa med hem. Vad som sedan hände med dem är det nog ingen som riktigt minns. Troligtvis åkte de i soporna. Vi har alltid tyckt att den här historien har varit lite rolig. Vem vill ha gamla, använda folieformar? Men idag fnissar jag inte längre. Jag har blivit min gammelfarmor och jag är otroligt stolt över att det finns lite av henne kvar i mig. Och när jag tänker på de där russinpaketen som jag och min syster alltid fick istället för godis värmer det i hjärtat.