Elin Boström hade länge varit intresserad av ätbara perenner, men saknade litteratur inriktad på svenska förhållanden. Plötsligt öppnade möjligheterna upp sig och idag står hon med både odlingsbok och en egen skogsträdgård.
Jag står hemma hos Elin Boström på den lilla gården Bobrunna i Tensta, ett par mil norr om Uppsala, och ser ut över de tvåhundra kvadratmetrarna plöjd, harvad och gödslad mark. Det är dags att anlägga en skogsträdgård. Till sin hjälp har Elin Boström författarna Annevi Sjöberg och Philipp Weiss. De kom i våras ut med boken ”Skogsträdgården – odla ätbart överallt”.
Boken finansierades genom det webbaserade insamlingssystemet kickstarter, där olika objekt säljs ut i förväg. För 300 kronor skulle en signerad bok skickas hem, men Elin Boström nappade istället på det dyraste och mest exklusiva föremålet som var en skogsträdgård. Den skulle författarna själva komma och anlägga.
– Det var mitt dyraste impulsköp hittills. Men för 12 000 kronor får jag växter för ett värde av halva summan och dessutom Annevi och Philipps kunskap, säger Elin Boström.
Annevi Sjöberg är miljövetare och miljöingenjör och Philipp Weiss är civilingenjör och diplomerad permakulturdesigner. Båda bor i Stjärnsund i södra Dalarna och håller kurser i bland annat skogsträdgårdsodling. År 2016 släpptes deras första bok ”Fleråriga grönsaker: upptäck, odla, njut”. Den nya boken handlar om det mer övergripande odlingssystemet för skogsträdgårdar, vilket härmar naturliga ekosystem, och där nyckelordet är biologisk mångfald.
I skogsträdgården sätts ätliga träd och buskar. Allt från björnbär och krusbär till lite ovanligare minikiwi och pimpernöt har placerats ut på ungefär hälften av den iordningställda ytan. Elin Boström planerar att utöka skogsträdgården vartefter.
Det blåser mycket på den här platsen och det är viktigt med placeringen. Havtornen vill ha fullt solljus. Likaså björnbäret som även är väldigt vindtåligt. Därför ska det få klättra på det höga rådjursstängslet som omgärdar odlingen, för att så småningom bilda ett vindskydd åt känsligare växter som exempelvis stor rosenkvitten.
Eftersom det tar ett par år för de vedartade växterna att etablera sig väntar man lika länge med att plantera örtskiktet. Tillsammans med ett tjugotal träd och buskar ingår ett startpaket med örtartade moderplantor.
– Elin får sätta örtskiktet i pallkragar så länge, säger Annevi Sjöberg. Då lär hon känna växterna, hur de växer och vilka hon tycker om. Sedan kan hon föröka dem.
Hasse Kangasharju och Jenny Kangas från Järlåsa hade också velat köpa skogsträdgården.
– Den försvann på en gång. Vi fick köpa en konsultation istället. Och så fick vi komma hit och lära oss det praktiska här hos Elin, säger Jenny Kangas.
Hasse Kangasharju lägger till att Annevi Sjöberg och Philipp Weiss nyligen varit hem till dem och att de då fick en odlingsplan för sin blivande skogsträdgård.
Elin Boström gillar tanken på ett odlingssystem som så småningom ska kunna sköta sig självt.
– Jag är förförd av en arbetsfri odling, säger hon. Jag är lite lat av mig. Med perenna växter behöver jag inte hålla koll på jordtemperatur och nattfrost. Perennerna kommer dessutom år efter år, blir det ingen skörd ett år så blir det förhoppningsvis året därefter.
Annevi Sjöbergs och Philipp Weiss bästa tips till den som vill anlägga en egen skogsträdgård
1. Börja smått. Sätt inte fler träd och buskar än du klarar av och orkar ta hand om.
2. Tänk igenom etableringen ordentligt. Vattna och täck noggrant, satsa på nätkorgar om det finns risk för sork och se till att skapa ett bra mikroklimat för växterna.
3. Åk runt till andra som har anlagt skogsträdgårdar och se hur de har gjort. Ta också hjälp av växternas naturliga miljö, mycket inspiration går att hitta i vanliga skogsbryn.
Kickstarter
Kickstarter är ett webbaserat finansieringsverktyg som används för att samla ihop pengar till olika projekt. Tanken med insamlingssystemet är att initiativtagaren ska få en trygg ekonomisk utgångspunkt. Vem som helst kan köpa in sig på en idé man tror på eller vill stötta. Betalning sker först när insamlingen har nått ett förbestämt mål, vilket också är garantin för att projektet blir av. Systemet kallas även för crowdfunding, gräsrotsfinansiering, folkfinansiering och massfinansiering.
fredag 12 oktober 2018
Energispara smart och förena nytta med nöje - publicerat i Land 9 augusti 2018
Henrik och Karin sparar energi främst för att minska belastningen på miljön. Det har med tiden blivit en kul grej, ett projekt som aldrig tar slut. Men det är viktigt att inte tumma på levnadsstandarden – något som är högst individuellt.
Energimyndigheten rekommenderar att sänka inomhustemperaturen för att spara energi. Karin och Henrik går steget längre och får mys framför brasan på köpet.
Vintertid har de 18-gradig elvärme på timer i sovrummet. Övriga rum eldar de i när de befinner sig där. Genom hårt arbete har Karin och Henrik sänkt sin elförbrukning från genomsnittliga 25 000 kwh per år till ynka 2 700. Det känns bra för både plånbok och miljö. Karin tycker att man ska börja med de viktigaste sakerna, till exempel att byta ut energitjuvar.
– Det är viktigare att byta ut varmvattenberedaren från 1955 än att dra ur mobilladdaren. Och köper man begagnade vitvaror kan man spara tusenlappar och ändå få nästan nytt.
Karin och Henrik har ingen TV. Det sparar inte många watt, men däremot tid. Tid de kan lägga på nya miljösatsningar eller brädspel med familj och vänner. Båda tycker att det är viktigt att upprätthålla levnadsstandarden, men att göra det miljövänligt. Gärna med hjälp av tekniken.
– Ska du lägga om taket? Lägg solcellstak! säger Henrik.
De poängterar att var och en måste se till sina egna möjligheter och behov.
– Alla kan inte tilläggsisolera taket men det är lätt och billigt att sätta tätningslister i fönstren. Är det svårt att sänka elförbrukningen kan man kanske istället byta till miljömärkt el. Och om jägaren sparar sitt älgkött i en gammal energislukande frysbox är det bättre för miljön än att hen köper nötkött i affären, säger Karin.
Karin och Henrik försöker att ha en helhetssyn och tänka utanför boxen. Henrik roas av sin gratisapp för energibesparing, Karin lever gärna utan hårtork och torktumlare. Och båda tycker de att frukost på en fäll framför brasan funkar mer än bra – om än resten av huset är lite kallt.
Energimyndigheten rekommenderar att sänka inomhustemperaturen för att spara energi. Karin och Henrik går steget längre och får mys framför brasan på köpet.
Vintertid har de 18-gradig elvärme på timer i sovrummet. Övriga rum eldar de i när de befinner sig där. Genom hårt arbete har Karin och Henrik sänkt sin elförbrukning från genomsnittliga 25 000 kwh per år till ynka 2 700. Det känns bra för både plånbok och miljö. Karin tycker att man ska börja med de viktigaste sakerna, till exempel att byta ut energitjuvar.
– Det är viktigare att byta ut varmvattenberedaren från 1955 än att dra ur mobilladdaren. Och köper man begagnade vitvaror kan man spara tusenlappar och ändå få nästan nytt.
Karin och Henrik har ingen TV. Det sparar inte många watt, men däremot tid. Tid de kan lägga på nya miljösatsningar eller brädspel med familj och vänner. Båda tycker att det är viktigt att upprätthålla levnadsstandarden, men att göra det miljövänligt. Gärna med hjälp av tekniken.
– Ska du lägga om taket? Lägg solcellstak! säger Henrik.
De poängterar att var och en måste se till sina egna möjligheter och behov.
– Alla kan inte tilläggsisolera taket men det är lätt och billigt att sätta tätningslister i fönstren. Är det svårt att sänka elförbrukningen kan man kanske istället byta till miljömärkt el. Och om jägaren sparar sitt älgkött i en gammal energislukande frysbox är det bättre för miljön än att hen köper nötkött i affären, säger Karin.
Karin och Henrik försöker att ha en helhetssyn och tänka utanför boxen. Henrik roas av sin gratisapp för energibesparing, Karin lever gärna utan hårtork och torktumlare. Och båda tycker de att frukost på en fäll framför brasan funkar mer än bra – om än resten av huset är lite kallt.
Den miljövänliga toaletten - publicerad i Land 17 augusti 2018
Alternativa toalettlösningar förknippar man ofta med fritidshus. Under semestern sitts det gärna på dass, i vardagen är det bekvämt med vattentoalett. Karin och Henrik har dock en separett som åretruntlösning och ger den en sjua i snittbetyg.
TEXT EMELIE HÖGBERG
1920 introducerades vattentoaletten i Sverige. Till en början spolades fekalier och urin ut i floder och vattendrag med allvarliga miljökonsekvenser som följd. Idag finns bättre reningsverk och slammet tas tillvara på bland annat i jordbruket. Men många anser fortfarande att torrdasset är den miljövänligaste lösningen.
- Det går åt ungefär 5 liter dricksvatten per spolning i en vattentoalett. Helt galet, säger Karin.
Modern variant av ett torrdass
Karin och Henriks toalett separerar urinen från fekalierna som leds till en stor enkubikstank. Tanken är isolerad så att inte urinet ska frysa på vintern. På våren sprids kisset ut på den närliggande ängen.
– Gör man det innan det regnar slipper man att det luktar urin på tomten i flera dagar, säger Henrik.
Det är inte bara den egna gården och dess odlingar som får nytta av näringsämnena. Kompisar kommer och hämtar urin till sina stadsodlingar också.
Svårare att städa
Henrik poängterar att man måste vara noga med hygienen. Fekaliehinken töms en gång i veckan i en större kompostbehållare. Behållaren har ännu inte hunnit bli full under de år de har bott här, men sedan kommer de komposterade fekalierna att spridas runt bärbuskar och fruktträd.
För att få kompostera fekalierna måste man ha tillstånd från miljöförvaltningen, men det brukar vara lätt att få eftersom kommunen uppmuntrar lösningen. Reglerna kan dock skilja från kommun till kommun, hör med din egen kommun vad som gäller.
– Vår toalett är bra för miljön och vi kan använda resurserna till odlingarna, säger Karin.
Något missöde och lite krångel till trots är de överlag nöjda med sin separett.
TEXT EMELIE HÖGBERG
1920 introducerades vattentoaletten i Sverige. Till en början spolades fekalier och urin ut i floder och vattendrag med allvarliga miljökonsekvenser som följd. Idag finns bättre reningsverk och slammet tas tillvara på bland annat i jordbruket. Men många anser fortfarande att torrdasset är den miljövänligaste lösningen.
- Det går åt ungefär 5 liter dricksvatten per spolning i en vattentoalett. Helt galet, säger Karin.
Modern variant av ett torrdass
Karin och Henriks toalett separerar urinen från fekalierna som leds till en stor enkubikstank. Tanken är isolerad så att inte urinet ska frysa på vintern. På våren sprids kisset ut på den närliggande ängen.
– Gör man det innan det regnar slipper man att det luktar urin på tomten i flera dagar, säger Henrik.
Det är inte bara den egna gården och dess odlingar som får nytta av näringsämnena. Kompisar kommer och hämtar urin till sina stadsodlingar också.
Svårare att städa
Henrik poängterar att man måste vara noga med hygienen. Fekaliehinken töms en gång i veckan i en större kompostbehållare. Behållaren har ännu inte hunnit bli full under de år de har bott här, men sedan kommer de komposterade fekalierna att spridas runt bärbuskar och fruktträd.
För att få kompostera fekalierna måste man ha tillstånd från miljöförvaltningen, men det brukar vara lätt att få eftersom kommunen uppmuntrar lösningen. Reglerna kan dock skilja från kommun till kommun, hör med din egen kommun vad som gäller.
– Vår toalett är bra för miljön och vi kan använda resurserna till odlingarna, säger Karin.
Något missöde och lite krångel till trots är de överlag nöjda med sin separett.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)