Jag drivs av lust. Så länge jag tycker att något är roligt och värdefullt så brinner jag. Känslan när jag får använda min kompetens och får utlopp för min kreativitet är fantastisk. Att få gräva ner sig riktigt djupt i något är underbart. Då brinner jag som mest, då är jag som bäst.
Jobbmässigt är jag precis där, precis just nu. Jag får den utveckling jag så länge har längtat efter och självförtroendet växer. Det är kul att gå till jobbet igen. Jag har hittat rätt.
Ändå är det något som skaver. Vissa dagar kryper den på mig, den där olustiga känslan av rastlöshet och oro. Den där känslan att något inte är riktigt som det ska. Jag vet precis vad det handlar om. Det handlar om att jag, trots mitt härliga jobb, inte äger min tid. Jag bestämmer inte själv hur jag ska disponera den. Min tid, trots flextimmar och med möjlighet till hemarbete, ägs av någon annan. Jag är anställd.
Jag blir alltid lika inspirerad när jag träffar människor som går sin egen väg, som hoppar av ekorrhjulet och som väljer en annan väg. Och som gör det av skälet att få mer tid. Mer tid för familj, vänner, nöjen, livet. Längtande lyssnar jag, längtande samlar på mig av deras erfarenheter och tankar. Min tid kommer den också. Jag är redan en bit på väg.
Idag fick jag mejl från en tidigare kursare. Hon är väldigt bra på det hon gör och är en stor inspirationskälla. Jag kontaktade henne för jag ville ha lite tips och goda råd på hur man kommer dit hon har kommit. Såhär säger hon om att disponera sin egen tid:
Just det här med att vara sin egen och få bestämma själv tycker jag är helt fantastiskt. Det passar mig så himla bra, och särskilt just nu i livet med små barn då jag kan bestämma mina arbetstider själv, och inte behöver jobba så långa dagar. Jag kan också vara flexibel och försöka vara ledig när maken och dottern är lediga, och vice versa. Också att jag kan vara effektiv och jobba på, och sedan vara ledig. När jag var anställd handlade det mycket om att fylla ut tiden, och man tjänade sällan på att vara snabb. Helt galet.
Huvudet på spiken! Jag älskar hennes svar! Det är ju precis det där jag vill åt.
Längtande planerar jag, längtande längtar jag. Och lusten är i allra högsta grad närvarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar