Min typ av rikedom

Under september månad (lönemånad 25 augusti – 24 september) testar vi hur långt vi klarar oss på egenproducerat och hur billigt vi kan leva. När det gäller maten har vi en budget på 50kr om dagen att kompletteringshandla för, exempelvis mjölkprodukter och spannmål. 50 kronor ska räcka till hela vår familj, två vuxna och två barn, och är alltså inte per person räknat.

Idén fick jag från Maria Österåker och hennes Lev mer på mindre. Hon och familjen gjorde en liknande grej för några år sedan och idag är de i stort sett självförsörjande.

Vi har inte bunkrat upp i skafferi och frys i förväg. Det här testet var ganska spontant. Vi planerade ingenting för vår leva-billigt-månad. Däremot har vi alltid ganska gott om mat hemma; framförallt kött och en hel del mjölkprodukter eftersom vi köper en halv ko åt gången och fryser in mjölk och smör.
Vi gjorde en tvåveckors matlista som vi rullar på, anpassad efter vad vi har att äta i kökslandet och vad som finns i frys och skafferi. Listan är såklart levande och revideras efter tillgång, lust och ork. Variationen är stor, större än jag trodde. Det går verkligen ingen nöd på oss. Jag tror inte att någon i familjen tycker att vi äter ensidigt och tråkigt eller att någon saknar något. På menyn har vi rätter som pizza, sallad, omelett, morotssoppa, rödbetsbiffar, paj, pasta med grönsaker, ugnsrostade grönsaker med vitlökssås, köttfärssås... En söndag stod rådjursbiffar med potatis- och palsternacksmos och svampsås på bordet, vilket även blev en otroligt lyxig måndagsmiddag de rester som blev över. Vi hade lyckats pricka in ett snabbt besök hos en jägarfamilj samma dag de styckade och fick då med oss en påse viltfärs hem. Känslan över att det enda som inte var härproducerat var salt, peppar, grädde och smör är obeskrivlig.
Tolv dagar in på lönen handlade vi för första gången sedan den 19 augusti. Vi handlade lite havregryn till morgongröten, tomatpuré och tomatkross (nä, någon superskörd av tomater får vi inte…), bakpulver, ost att riva till fredagspizzan, olivolja och havremjölk. Vi behövde inte ens använda upp de 600 kr vi sparat på oss från den 25 augusti.

Det är inte bara matkostnaden vi testar att dra ner på den här månaden, även bilåkande, nöjen och onödiga inköp står på önskelistan över kostnader att minska ner på.
När det gäller bilåkandet har jag börjat åka kollektivt till jobbet, det spar vi både bensin- och parkeringspengar på. Och tiden det tar att tågpendla blir nästan detsamma som att ta bilen, i alla fall nu när staden i princip är stängd vid alla infarter på grund av vägarbeten, byggen och annat. På köpet får jag en 25-minuters promenad mellan stationen och jobbet både morgon och kväll.
Nöjen har vi väl aldrig lagt så mycket pengar på egentligen, men den här månaden utnyttjar vi skogen lite extra för att roa oss. Picknick och vandring är ett fantastiskt sätt att umgås med vänner och bekanta på. Vi har även haft turen att en kille i byn drog ihop en gratis musikfestival, då passade vi såklart på att gå. Grannbyns idrottsförening, som vi är medlemmar i, anordnade ett familjeläger med vandring, svampplockning, övernattning och korvgrillning. Vi var åtta vuxna och nio barn, gissa om ungarna hade kul! Vi fick en otroligt trevlig helg, till den ringa kostnaden av mat till självkostnadspris – vilket fortfarande inte spräckte vår lilla matbudget.
Onödiga inköp är väl ett begrepp som är ganska så relativt. För oss inkluderar det alkohol, godis och andra onyttigheter (vi bakar något gott istället, chokladbollar är en storfavorit för tillfället). Saker vi kanske vill ha, men egentligen inte behöver köper vi inte alls den här månaden. Vi försöker i så stor utsträckning som möjligt lösa saker på ett sätt som inte innebär köp av nya prylar. Häromdagen fick jag till exempel tag på en fin tröja och en vinterjacka i bra skick till äldsta sonen för totalt 70 kronor. Han blev jätteglad och supernöjd, för honom spelar det ingen roll att det är begagnade kläder.
Jag har alltid gillat att gå på marknader och loppisar. Just under september brukar det krylla av skördemarknader, men de har jag fått hålla mig ifrån. Och egentligen så odlar, saftar, syltar och bakar jag det mesta av utbudet på dessa marknader själv. Det tar ju bort lite av tjusningen av att gå på skördemarknad, men det ger desto större lycka att kunna producera själv så det känns inte som någon större uppoffring.

Hela det här testet är otroligt tillfredsställande. Det är min typ av rikedom, att kunna gå ut i landet och plocka min middag, kanske komplettera med något från frys och skafferi. Att vara ute i skogen och koppla bort bruset, att umgås med familj och vänner. Känslan av frihet och oberoende är oslagbar. Maken är lika taggad han och tycker att vi ska fortsätta i oktober också. Jag skulle tro att det blir så. Fortsättning följer!