I helgen drabbades jag av rensningsmani. Garderoben blev första anhalt. Trots att det inte var mer än en månad sedan som jag hade rensat den inför en klädbytardag fanns det massor att ta av. Den här gången var jag hård i min bedömning. Även maken hängde på i min rensariver och tog tag i sin egen garderob. Tillsammans plockade vi ur fem kassar med kläder som går till bättre behövande och en stor sopsäck med diverse trasigt och fläckigt till tygåtervinning.
Efter klädrensningen gick vi vidare till prylar. Egentligen borde man bara kunna ta de kartonger som har stått i flera år utan att ha blivit öppnade och skicka iväg dem rakt av. Men det vågar man ju inte. Så man sätter sig där, öppnar kartonger och lådor, sorterar, minns, drömmer sig tillbaka och kan inte förmå sig att göra sig av med vissa saker. ”Det kan ju vara bra att ha. Den här hade vi ju när… Den här fick vi ju av…” Så en del grejor stoppades undan igen och kommer troligtvis ligga där utan att någon tittar på dem förrän nästa gång vi tänker rensa. Vi (jag) behöver jobba lite på den sentimentala biten.
Prylar stressar mig, framförallt elektronik. Alla sladdar man inte vet vad de hör till, gamla modem, USB-minnen som aldrig har använts… Här fanns inget utrymme för sentimentalitet, vi gick all-in och plockade bort allt som inte har något användningsområde idag. Det är så skönt att bli av med allt skräp! Det mesta vi gjorde oss av med är ju i och för sig inte skräp. Det är bara det att vi inte använder det längre. Jag gillar inte att slänga saker, men vet jag att mina prylar och kläder som jag inte längre använder kan göra nytta hos någon annan känns det genast mycket lättare. Till och med befriande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar