Snart är julen här igen och med den kommer i vanlig ordning julångesten. Det är en blandning av klimatångest, konsumtionsångest och frosseriångest. Det är en relativt ny känsla för mig och dök upp första gången efter att barnen kom. Sedan dess sätter det onda i magen in ungefär i samband med att julskyltningen drar igång, vilket för varje år verkar bli tidigare och tidigare. Inför barnens födelsedagar känner jag likadant. Och inför kalasen de blir bjudna på. Det ska fås eller köpas presenter, mest för syns skull. Man måste ju komma med en något. För den summa jag tycker är rimlig för en present till ett barnkalas får man oftast inga vettiga grejor. Det är slit och släng som gäller - om jag inte kan hitta något på någon loppis, eller om den underbara ungen inte kommer på att ge bort en hemodlad pumpa till kompisen.
Inför julen kan jag alltid försöka rikta in släktingar på min filosofi. Vi har tidigare haft klimatsmart jul som tema (julklapparna skulle vara begagnade, hemgjorda eller av bra giftfritt material). Och även utan tema kan jag ju hinta familjen om vad barnen behöver eller snarare vad jag tycker att de ska få. Ja, jag vet… Jag har ett ganska starkt kontrollbehov. Och prylar gör mig galen. Vi brukar leta efter begagnat, och helst ska det vara någon kreativ pryl. I år letar jag gitarr till ett av barnen och skridskor till det andra, och så brukar vi komma på någon aktivitet för hela familjen. På barnens önskelistor står bland annat att äta glass varje dag, att åka till Rullsand i sommar, en hund och en Iphone. Högt som lågt.
Något annat som skaver är när det vankas julklappsbyte på jobbet och det ska skramlas till diverse lärare och idrottsledare. För mig är det väldigt onödig konsumtion. Att köpa bara för att det ska köpas. Det spelar ingen roll att det sägs vara frivilligt. Gång på gång blir jag Grinchen, häxan surtant, den där snåljåpen som aldrig vill bidra. Men det handlar inte om pengarna.
I år kom jag med ett förslag till alternativ julklappsutdelning på jobbet. Istället för att sätta den klassiska summan på 50 kronor för att handla något som ska passa alla smaker (= tvålar och doftljus?) kan man kanske tänka utanför boxen. Jag skickade ut följande mejl:
Hej,
Det är helt galet vad vi människor konsumerar och på det sättet bidrar till att förstöra miljön. Så inför julklappsbytet har jag några förslag (istället för att ha en fast summa på 50kr att handla onödiga prylar för):
1. Tänk kreativt, vi kan väl göra julklapparna istället? (baka bröd, virka en disktrasa, göra julgodis… bara fantasin sätter gränser)
2. Julklapparna kan vara loppisfynd
3. Vi samlar in 50 kr/person och skänker till välgörenhet istället
Jag önskar er alla en miljövänlig jul, tillsammans kan vi rädda världen…
Hälsningar Emelie
Den respons jag fick var till 95 procent positiv. Flera av mina kollegor har kommit med väldigt fina och uppskattade kommentarer. Jag anar att det provocerade några. Men många verkar vilja hänga på och vi blir ett gäng som skänker pengar till Musikhjälpen istället för att köpa julklapp.
Förra året hoppade vi över att vara med på julgåva till äldste sonens lärare. Jag fegade lite och meddelade bara initiativtagaren att vi inte ville vara med och bidra till en present. Det tar emot att alltid vara den som gör tvärtom. Men jag gör det ändå. När det gäller lärare kan jag tycka att de ändå får en julpresent från sin arbetsgivare, precis som många andra med jobb, och därför är det onödigt att bidra ytterligare till onödig konsumtion. Den där julblomman gör varken till eller från. Den är lika mycket slit och släng även den. Dessutom kan det finnas många som inte har råd att ge de där pengarna till presenter, men gör det ändå. De som sliter hårt för att kunna ha råd med julklappar åt sina barn, men kanske känner sig tvingade att lämna ett bidrag. Även om det sägs ska vara frivilligt.
Ett år sa jag ifrån julblomma från min mamma eftersom det är slöseri att ge oss sådana. Vi ger dem ändå bara vidare… När julafton sedan kom fick vi den bästa och finaste ”julblomman” någonsin. Det var ett stort fat i koppar, fyllt med mossa, kottar, tomtar, tid och kärlek. I mitten stod ett stort ljus. Det ska tilläggas att fatet och tomtarna inte var nyköpta, det var sådant hon hade hemma. Och att mossan och kottarna var egenplockade. (Det är ett märkligt fenomen att mossa och kottar faktiskt går att köpa i affärerna.) Det var en av de finaste gåvor jag har fått, jag uppskattade den mycket och den är mig väldigt kär. Det är min typ av julklappar.
För mig är jul tid tillsammans med nära och kära. Man kan visa kärlek, omtanke och uppskattning på många sätt, inte bara genom nyköpta prylar. All konsumtion är inte dålig, men handen på hjärtat – hur många av oss har inte för mycket saker redan nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar