Sedan ett par månader tillbaka har det varit pest och pina att gå till jobbet. Det har känts meningslöst och ostimulerande. Jag har gått ner mer och mer i tid, så mycket det bara går, för att tillbringa så lite tid som möjligt där. Söndagsångesten förvandlades till helgångest och mitt deppiga humör förstörde ledigheten för alla i min närmaste omgivning. Det kändes som att jag dog lite för varje timme jag var tvungen att vara på jobbet och att jag helt skulle ruttna bort om jag stannade. Nack- och ryggproblemen blev sämre, en ständig huvudvärk gjorde att jag inte klarade av träningen som brukar hålla kroppen i schack. Glädjen, lusten och kreativiteten var som bortblåst. Ingenting var längre roligt, tröttheten var total.
Jag gick ner till halvtid och satsade på journaliststudierna. Där någonstans började det vända. I studierna får jag utlopp för kreativitet och skapande, hjärnan får arbeta igen. Det blev mitt andningshål. Jag kom igång med promenader och träning igen, kroppen börjar må bättre. Med studierna väcktes en gammal dröm till liv; jag ska försörja mig på att skriva. Jag började söka nya jobb, allt som har med språk och skrivande att göra har jag sökt. Och plötsligt händer det! Det är ett litet steg, men i helt rätt riktning - jag har fått ett vikariat som informatör. Här kommer jag äntligen att få arbeta med något som är relaterat till min utbildning, jag kommer att få arbeta med textredigering, översättning och en del skrivande. Tänk så fort det kan gå. På bara någon timme kom lusten, orken och glädjen tillbaka.
Livet är roligt igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar