Sara Bäckmo och Skillnadens trädgård

I helgen var jag på en föreläsning med Sara Bäckmo och hennes Skillnadens trädgård. Föreläsningen anordnades av Uppsala trädgårdssällskap som jag nyligen upptäckt och blivit medlem i. Jag har följt Skillnadens trädgård under ett par års tid nu och det kändes väldigt roligt att få se och höra henne live. Detta trots att jag misstänkte att jag skulle gå därifrån med grym prestationsångest och mindervärdeskomplex. Hur sjutton gör hon?! Med jobb, barn och så denna fantastiska köksträdgård… Själv hinner jag inte hälften av det hon gör och då har jag ändå bara hälften antal barn i jämförelse. Sara började med att säga det kan tyckas en aning provocerande att hålla en föreläsning om enkel odling när man odlar så mycket mat som hon gör. Jag kände mig träffad, min känsla rakt av. När hon sedan talade om vad hon menade med enkel odling gick det upp ett ljus för mig. Hon jobbar ju stenhårt med sin trädgård, givetvis rent praktiskt men även med att förenkla odlandet. Fantastiska tips radades upp. Bland annat ska man strunta i odlingsbeskrivningarna på fröpåsarna (perfekt, då kan jag ju satsa på Runåbergs estetik istället för Lindbloms info). Dock enklare sagt än gjort för en som har arbetat efter instruktioner och rutiner under i stort sett hela sitt yrkesliv. Något att jobba på alltså. Tvärtemot vad alla andra säger ska man enligt Sara även börja stort, för det är först då man märker den stora skillnaden. Det var det första jag talade om för maken när jag kom hem; vi har för lite odlingsyta, vi måste utöka stort! Inte helt överraskande krävs det lite mer övertalning, men snart är jag där.

Något jag absolut kommer att ta med mig till årets odlingssäsong är att göra ofta och lite, snarare än sällan och mycket. Man behöver inte göra klart på en och samma dag, saker får ta tid. Och att prioritera det arbete som genererar mat, det är ju riktigt vettigt. Det estetiska kanske då får stå åt sidan lite. Jag förstår vad hon menar. Huvudsaken är att man odlar och att man koncentrerar sig på det arbete som i slutändan ger utdelning i form av läckra grönsaker, inte att man har en toppsnygg trädgård (vilket jag i och för sig tycker att man får på köpet med en prunkande köksträdgård). Efterföljande frågestund avslutades med att Sara rev ner både applåder och jubel när hon kaxigt, men vänligt, talade om för trädgårdsgurun Maj-Lis Pettersson (som ifrågasatte varför man ska mixtra med växternas naturliga förutsättningar) att hemma hos henne är det hon som bestämmer, inte grönsakerna. Peppad gick jag därifrån, helt utan prestationsångest och höga odlingskrav på mig själv. Full av inspiration, med massor av nya tankar och idéer, är jag otroligt taggad inför årets odlingssäsong.